Den svenska Ishafsfärden. Ur ett bref till grossh. O. Dickson från prof. Nordzaskiötd, hvilket förut varit åberopadt af prof. Nordenskiöld och äfsändes från Mosselbay: med norske fångstmän, som begåfvo sig till Isfjorden, meddela vi bär nedan ett utdrag, med tillsägelse att bref. vet skulle aflemnas på Norskön. Etter åtskilliga öden har brefvet för ett par veckor sedan kommit till Göteborg. Professor Nordenskiöld skrifver i detta bref, dateradt Mosselbay den 5 Sept. 1872: Närmare 809 N. L. möttes spridda drifisstycken, som tilltogo allt mer och mer, så att det snart blef hvad fångstmänvaen kalla oframträngeligt. Efter åtskilliga fåfänga försök att tränga fram, och sedan vi Ätskilliga gånger legat förtöjda vid större isfält för att invänta en gynsam förän dring i isens läge, nödgades vi derför värgda och åter söka hamn vid Norsköarne. Under detta misslyckade försök :itt tränga igenom isen, blef jag i tillfälle a; göra en högst intressant iakttagelse. M.sdan vi den 8 lågo förtöjda vid ett större isfält, hoppade jag, för att kunna, sym man säger, räta u3 benen på ett nårot vidsträcktare promenadfält än vårt öfv srbelamrade däck, ned på isfältet. Jag blef härvid snart uppmärksam på några små svarta prickar, hvilka lågo strödda dels på snöns yta, dels i det inre af snöv och framför allt på bott non af de vertikala hål, som genom solvärmen bildas på ytan af nästan hvarje enöfält. Vid de gvarta prickarnes undersökning dels med mikroskop, dels genom rifning och fiamning i agatmortel, visade det sig, att 46 dels utgjordes af kiselskal efter små ligt organiserade växter (diatomaceer), dela af metalliska partiklar, hvilka attrahe208 af magneten och ur kopparvitriol utfällde metallisk koppar. Detta metalliska ämne utgjordes således af jern. Den svarta färgen härrörde sannolikt af kol, ehuru jag ej: kunnat direkte bevisa detta. Då metalliskt jern at telluriskt ursprung icke eler