Aftonbladet – 3 september 1873, sida 3

—wemv e—2XXAQSCS Toms hjerta var förhärdadt. Under den srfiutna sommaren då och då uppmjukadt, ade det nu åter hårdnat till, lika bra som ågonsin. Han tycktes i sanning tro sig ga ett förtrolladt lit! I stället för att hans nderbara räddning ur lifsfaror under de öregående åren, borde ledt honom att tro å en lefvande, skyddande, kärleksfull faer, hade de i detta hög modiga, sjelftillräckiga hjerta blifvit ep ar ledning till en betämd, ehuru omedveten atheism. Hans fall rar visserligen nära. Efter en stund blefv.9 Stangrave och hans ckundant synliga. Staograve var blek icke f fruktan men af sorg,i örbittring och sjelfoklagelse. Detta var sår edes slutet på alla ans goda föresatser! Bahr hvarför tänka 4 dem? Hvarför söka martyr glorian i denna verlden? Alla män voro lögnae alla qvinnor falska! Tom och Stangrave stodo ett s.:ycke ifrån hvarandra, medan en af sekundanterna utmätte platsen. Med Toms revolver i hanlen, tog han de bestämda stegen, stannade ler och vände sig om. Han vände sig om, men kom icke tillbaka. Utan en åtbörd eller ett utrop som kunde förklara hans beteende, vände. han iter ryggen åt duellanterna och började springa uppför höjden, så fort hans bem kunde föra honom. Tom stod ett ögbnblick alldeles förvånad. Antingen hade Burschen blifvit rädd för hela affären eller ock kunde han icke besegra sitt begär efter den beundrade revolvern. I hvilketdera fallet som helst var det säkert att han midt för egarens ögon sprang sin väg med skjutvapnet i handen. (Forts.)