Aftonbladet – 3 september 1873, sida 3

rar i Rhenprovinserna och i Nassau kan man ofta inbilla sig vara i Devon eller Cornwall. På de förra orterna har man visserligen icke hafvet och på de senare reser icke Mosel-kopf sin väldiga kratertopp öfver den omgifvande nejden. Men Taunus i fjerran eller. den midtemot liggande Hundsrick, . påminde Tom ovilkorligt om Dartmoor eller OCarcarrocos hed bortom Aberalva, som han. aldrig mera skulle få se. Och Issbach, som mellan höga, grönskande stränder med stadigt lopp rullade sina böljor ned till Moselle, huru lik var den icke floden Alva! — Nej, Tom ville icke ge längre deråt, kanske skulle han nästa ögonblick inbilla sig se Grace komma var nande och med sorgsna blickar förebrå ho nom den syndiga gering han var på väg at! begå. En önskan att döda Stangrave fanns e hos Tom. Han ville endast vingskjuta honom — straffa honom för sitt uppförande mot Marie och för bans förolämpande ytt randen föregående afton. Det var, efte! Toms sätt att se saken, en obehaglig nöd vändighet, men det skulle göra honom ond att gå ut i kriget med denne mans blod på sina händer — han var ledsen öfver aw hafva kommit-ur öfningen. För ett år sedan kunde jag..gjort mig säker på att träffa honom just på den punk der jag behagade. Jag vill väl tro att ku lan ej skall af misstag träffa någon af d ädlare delarne, men gör hon det, så får hal skylla sig sjelf! Den tanken att Stangrave möjligen skull döda honom, föll honom ej för ettögonblicl in. Det var naturligt att af sex kulor, af skjutna på olika distanser — från fyrtic till femton steg — någon skulle träffa ho nom, men att han skulle stupa... prat!