Aftonbladet – 2 september 1873, sida 2

för hastigt tömt sin butelj rödt Walporzheimer, utan att erinra sig att det ensamt af alla tyska viner förenar rhendrufvans lättdruckenhet med burgundens styrka, — 0og af: han somnade djupt, inne i Der Käsekeller och sof, med fara för att förkyla sig, ända tills det var alldeles mörkt. Huru länge han sofvit, det visste han icke, men hvad som väckte honom, visste han deremot mycket väl. Det var röster af några personer som närmade sig; röster, dem had i ögonblicket kände igen. Sabina och Marie kommo under gladt och förtroligt samtal; jemte deras klara röster ljöd Thomas Thurnalls djupa, fylliga basstämma. BStangrave hade icke på nägra år hört den rösten, men den hade bibehållit sig i hans minne, De kommo från motsatt sida och innan han hunnit resa sig upp voro de inne i Käse-keller, så nära, att de nästan vidrörde honom. Han kände sig högst besvärad af sin ställning; att stanna var att exponera både dera och sig sjelf, för att höra mera än hvad de kanske ville; att yppa sin dervarovar att framkalla en explikation, och Stangrave var icke säker på sig sjelf, att ej denna scen kunde bli obehaglig för för fruntimmer att åhöra. Han kände sig nöjd, då de icke stannade. De skämtade öfver mörkret och att de hade dröjt så länge ute. Jag vet någon som skulle bli mycket svartsjuk om han visste att du promenerar med Tom Thurnall så här iden stjernljusa qvällen, sade Sabina. (Forts.)