Aftonbladet – 2 september 1873, sida 2

promenad i vagn, ledsamt nog vetjag inte hvarthän. Åh, min bästa sir — se! sel Stangrave såg ät det anvista hållet och kunde ej annat än deltaga i den allmänna munterheten. Ty under kastanierna sprättade. stolt som hade han varit sjelfva lkungen ilAshati, Sabinas negergosse, som hade förskaffat sig ett rödt parasol och en stor cigarr; och efter honom, alldeles som i den bekanta barnboken Struwelpeter, marscherade Casper, Ludvig och alla odygdiga pojkar i staden Bertrich, hojtande och sjungande i korus som de tyska barnen pläga. Likheten var så fullkomlig och då alla barnen uppstämde visan: En kol-beck-korpsvart neger, etc. så måste mer än en fullväxt person skratta godt åt upptåget. Stangrave längtade högligen efter att taga fast negergossen och af honom erhållna upplysningar, men på något sådant var icke värdt att tänka i detia ögonblick och ameri kanaren nödgades derför vänta, tills den lilla, svarta kaxen med stolt och sjelfbelå ten min hade spatserat fram till dörren och in i förstugan, synbart belåten med den hyllning han vunnit. Åh, massa Stangrave! Glad åt att se er, sar! Nu heit sällskap af oss bland dessa utländska hedningar. Massa Thurnall kommen denna morgon. Nu följt damerna ut i skogen. He! he! he! Inte sett honom på dessa tre år. Thurnall! Stangrave kände sig med ens kall som is. Hans första tanke var att beställa envagn och genast åter resa sin väg; men föreställningen att det skulle se besynnerligt, ja rent utaf löjligt ut, gjorde att han beslöt sig för att stanna. Han åt derför i största hast middag och promene