Aftonbladet – 1 september 1873, sida 3

RR icke ville se på en så fattig och ringa flicka som hon var, Då hon lät blicken irta omkring Marys med verklig lyx arordnade rum. och gissade sig. till att hon var arftagerskan till all denna rikedom, kände hon sig i hjertat öfvertygad om att Tom skulle blå Marys make; ja, den förtrogna ton bvari Mary talade om hönom och hennes mänga frågor rörande hans vistande i Aberalva, gaf Grace full öfvertygelse härom. Vacker var den unga damen visst icke, men hon såg så mild och god ut. Grnce kände sig för hvart ögonblick mera säker på att hon gissat rätt och med ödmjuk, alltid sjelfförsakande styrka, sökte hon öfvertala sig sjelt att så borde det blifva. Derför besvarade hon efter en stund alla Marys frågor noggrannt och ärligt, såsom till en person, hvilken egde rättighet att fråga samt begaf sig slutligen till hvila, trött till kropp och själ och somnade genast. Hon hade icke observerst den suck som undföll Mary, vid en blick, först på detta sköna hufvud, dessa rika, mörka flätor, som för en minut föllo ned öfver de bländande skuldrorna, innan de fästades upp för matten och sedan en blick på sin ogen bild I spegeln. Det var långt efter midnatt, då Grace uppvaknade vid att ljus-ännu brann inne i rummet och Mary satt uppe med hufvadet stödt af handen, läsande i en bok. Grace låg stilla; hob tyckte sig böra em snyftniog ; hon var säker ä, att hon hörde tårar droppa ned på bladen. Hön rörde på sig och Mary skyndade fram till hennes bäda, Var det något som ni önskade ?s Ingenting, — annat än påminna er, miss Armsworth, att det inte är Tätt att sitta uppe så lärgen (Forts.)