Aftonbladet – 1 september 1873, sida 3

Grace tycktes för ett ögonblick bli upprörd men hon svarade lugnt: Jag trodde mig icke få höra dessa vänliga ord här, min goda miss Armsworth; jag kom blott, emedan jag måste träffa mr Thurnall och utföra ett ärende till honom. Måhända har ni hört att han, vid skeppsbrottet förliden vär, förlorade en summa pengar? De blefvo stulna; stulna! upprepade hon med våldsam ansträngning att behålla sitt nen; det kan vara likgiltigt, af hvem. nte af mig. Det behöfver ni inte säga oss, inföll Mark; Gud bevarade penningarna orörda och och .jag har dem nu här! Hon tryckte båda händerna mot bröstet. Och här måste jag bära dem, tills jag åter lemnar dem 4 hans händer, skulle jag också söka bonom öfver hela verlden! Och under det hon sade detta lyste hennes ögon af en så förunderlig glans, att den a lugna Mary kände en rygning genomila sig, Mark Armsworth tömde deremoti sin förvåning ett glas portvin med en sådan häftighet, att det hardt när qväfde honom och förderfvade hans nystrukna skjortbröst. Sedan har hostat sig mörkblå i ansigtet yttrade han emellertid: . j Min unga vän, om ni är Grace Harvey, så är ni välkommen i mitt hus och en heder anser jag det vara att få emottaga er. Men hvad det beträffar, att ni — en sådan vacker och hjelplös, ung varelse — skulle bära alla dessa pengar med er öfver hafvet och kanske sedan, vidt omkring i verlden, Gud skydde er; ni stackars barn! — så säger jag rent ut att det får inte ske och skall ipte SA och dermed punkt: ; Men jag måste resa till konoml! sade