Aftonbladet – 1 september 1873, sida 3

Mary steg upp, gick fram till den obe: kanta och fattade hennes hand. Säg oss hvem ni är och om vi kanna! göra någonting för er? Och hon såg på henne med innerlig vän lighet. Den okända drog djupt efter andan och slog tillbaka slöjan. Bäde Mary och Mark öfverraskades vid anblicken af hennes ovan; liga skönhet; de yttrade emellertid sitt er kännande deraf på olika vis: Mark genom ett mummel af belåtenhet; Mary blef -dödsblek. H Jag anser det vara både rätt och billigt. att jag säger er det. Jag torde derigenom kunna bevisa mig ej vara oförtjent af bjelp. Angående min duglighet som sjuksköterska — son jag tror är ni bekant med mrs Va vasour, miss? Man har sagt mig att hon rest hit. Ja, vi äro bekanta med henne. Är ni det också ? Ett sorgset leende spred sig för ett ögon blick öfver hennes ansigte. Jay-åtminstone nog för att bedja henne eller miss S:t Jnst förbjelpa -mig till en sjäksköterskas plats, men jag bör kanske ej besvära dem under denna tid af sorg för dem sjelfva. .QO, jag vet hvem ni är! utbrast Mary med hastig ingifvelse. Är ej ert namn Harvey? Är ej ni den -skollärarinnan som räddade mr Thurnalls lif? Som uppförde er så vackert och .sjelfuppoffrande unde: kole: ran? Jo! jag vet att det är ni! Kom och sitt bär och berätta mig allt! Jag har så längtat efter ort få se er. Ni ädla flicka! Jag har känt likgom ni vare min egen Byster. Han — mr Thurnall har skrifvit så mycket om er verkliga heroism.