Aftonbladet – 1 september 1873, sida 2

STOCKHOLM den 1 Sept. Förlidet års riksdag ingick, såsom man torde påminna sig, med en skrifvelse till K. M:t avgbende ordnandet af den medicinska undervisningen i riket, dervid hemställande till pröfning följande trenne hufvudsakliga frågor, nemligen om inskränkning af ämnenas antal i den medico-filosofiska examen; om utvidgning af den praktiska undervisningen vid universitetens medicin ska fakulteter; samt om befogenhet för medicine studiosi att vid hvilket af rikets me: dicinska läroverk som helst aflägga så väl den teoretiskt medicinska eller kandidatexamen, som ock den praktiskt medicinska eller licentiatexamen. -Afsigten med denna skrifvelse var naturligen att ändtligen få ett slut på den under årtionden sväfvande s. k. medicinska frågan och detta på ett sätt, som, på samma göng det tillfredsstälde Carolinska mediko-kirurgiska institutets af sakförhållandena berättigade ansprik att vara och anses för ett fallständigt medicinskt läroverk, icke gjorde något ingrepp i universitetsfakulteternas rättighet och skyldighet att meddela fullständig medicinsk undervisning. Fördenskull just sattes en utvidgning af den praktiska undervisningen vid de senarei sammanhang med rättigheten och åliggandet för det förra att äfven anställa teoretisk medicinsk examen, hvilken hittills — det vill säga efter 1861 — uteslotande tillhört fakulteterna. Då man vet att denna fråga, i anseende till de intressen här äro i fråga och de krafter som för deras vinnande varit satta i rörelse, för fö-regående ecklesiastikministrar varit högst ömtälig och derför ofta blifvit med mycken föreigtighet kringgången, torde det intressera allmänheten att få veta hvad i anledning af riksdagens nämnda skrifvelse för frågans lösning blifvit ätgjoråt. Vi anteckna dervid i första rummet såsom glädjande, ehuru det väl egentligen blott är i sin ordning, att vederbörande denna gäng med en viss raskhet hafva gripit sig an med saken. Riksdagens skrifvelse var daterad den 3 Maj 1872, och den 24 i sam: ma månad remitterades frågan till kanslers embetet för universiteten. hvilket äfven har sig öfverstyrelsen öfver Carolinska institutet anförtrodd, för infordrande af dess yttrande i ämnet, Detta embete aflät, efter att hafva hört såväl universitetens medicinska fakulteter och akademiska konsistorier, som Carolinska institutets lärarekollegium, den 13 Juni detta år sitt underd. memorial i frågan. På denna punkt står saken nu. Alla underordnade myndigheter hafva ytt: rat sig, och det återstår blott för K. M:t att fatta sitt beslut. Att detta icke redan skett torde väl hufvudsakligen bero derpå, att såväl konungen under en större, som ecklesiastikministern under en mindre del af sommaren ej tagit del i regeriogsbestyren, men i någon män ockå på det troligen högst oväntade utlåtande, gom fria kanslern inkommit. Het är nemligen naturligt att K. M:t önskar ej mindre stöda sitt beslut i frågan på den myndighets uppfattning, som : står henne närmast och derför bör hafva lättast att bilda sig ett bestämdt om-; döme derutinnan, än att tillmötesgå de at riksdagen uttalade ksigterna i ämnet. Lösningen af denna dubbla uppgift kommer troligen att kosta regeringen ätskilligt hufvudbry, alldenstond kanslersombetat i sjelfva hufgndirågan — om önskvärdheten af likställighet i åligganden och rättigheter mellan universitetens medicinska: fakulteter och Carolinska institutet — hyser en från tiksdagens afvikande mening. Det har dock icke vågat att helt enkelt afstyrka bifall Hl do af riksdagen uttalade änskningar, utan, för den händelse K. M:t skulle finna nödigt medgifva Carolinska institutet rättig