Aftonbladet – 30 augusti 1873, sida 2

STOCKHOLM den 30 Augusti. Vår hufvudstad, som under innevarande sommar mindre än vanligt varit samling ort för sädana ullmänna möten, hvilka föra tillsammans personer att rådpläga om främ jandet af gemensamiba intressen eller sträf. vanden, har emellertid under denna vecka sett hos sig samladt ett dylikt nemligen det Andra Allmänna Industri-idkaremötet. Detta möte är nu afslutadt och vära läsare hafva af de meddelade redogörelserna för dess för handlingar balt tillfälle bilda sig en före ställning om dess syfte och resultater. Mö tet bar visserligen icke varit bland dem, som ädragit sig någon mera allmän upp märksamhet och något lifligare intresse frön den utauför stående allmänhetens sida;men såsom erbjudande tillfälle för medlommar af en vigtig samhällsklass att gifva uttryck bt åsigter, föreställningar och önskningar. som inom densamma äro rådande, förtjenar detsamma likväl atvt uppmärksammas af dem. som aktgifva på företeelserna inom samhälls lifvets särskilda områden, . Innan vi gå att med några ord beröra mötesförhandlingarna, anse vi oss böra för utskicka en liten anmärkning med afseende ä den icke fullt egentliga benämning, som gifvits ät mötet. Man har kallat detta möts och dess föregångare i Örebro för allmänna ivdustri-idkare möten, en benäm ning, som Måste ingifva en föreställning. att mötet afsåge att sammanföra idkere af gvensk industrii allmänhet, och att vid mötet skulle afhandlas för denna industri, i stort taget, gemensamma angelägenheter. Detta synes dock knappast ha varit ens at sedt, och ännu mindre har något sådant blifvit af mötet förverkligadt. Inbjndnin gen till mötet har blifvit utfärdad af Stockholms Handtverksförening, de på program met upptagna frågorna afsågo hufvudsak: ligen bandtverkeriernas angelägenheter, och mötesdeltagarne, till allra störata antalet handtverkare, sysselsatte sig under förhand lingarna pästan uteslutande med handtverkoriernag intressen, så att, äfven i de fall der ordalydelsen i de uppstälda frågorna kunde hafva gifvit anledning att taga i betraktande de industriella förhållandena i vidsträcktare mening, man inskränkte sig att se sakerna endast ur handtverkeriernas synpunkt. Mötet var säledes i sjelfva vVörket ett handiverkaremöte, hvartill det äfven, så vidt vi kunnatfatta, varit ämnadt, ehuru man gifvit detsamma den under skdana omständigheter något oegentliga bemrämning, som vi anfört. En tidrymd af nio år är nu tillryggalagd sedan förordningen den 18 Juni 1864 gaf lan jet en utvidgad näringsfrihet, som fullstänligt bröt med det gamla skråtvånget. Denna tid, rymlig nog att låta de nya förhållandena någorlunda visa sitt inflytande, är dock icke så lång att traditionerna från fordom hunnit bortdö, och det var derföre af icke ringa intresse att aktgifva på den ställning som ett handtverksmöte i våra dagar skulle intaga till den främst på mötets program uppställda frågan, om det vore tillfyllest för vår inhemska industri i allmänhet och handtverksindustrien i synnerhet att den öfverlemnades till egen fri utveckling, eller vilka åtgärder som borde vidtagas, egnade utt utöfva ett välgörande inflytande på säväl wrbetsgifvare som arbetstagare. Det kunde cKe öfverraska någon, att i en församling, jammankallad af en handtverksförening, om vilken det är väl bekant att den utgör förningsbandet företrädesvis mellan männen af den gamla skolan i frågan om näringslagtiftningen, och bestående till en hufvudaklig del af medlemmar af denna och andra lylika föreningar med samma skaplynne, nan skulle få höra en och annan saknadens ack egnas ät den gamla goda tiden med ina. bestämda läroår, sina gesäll och mätareprof o. g, v.; eller att man skulle få öra en och annan antydan om att handtrerkerierna gått tillbaka under den nya egimen. Till någon tröst för dem, som unde känna sig oroade öfver ett sådant örhällande, böra vi dock anmärka, att dessa åståenden om handtverkeriernas tillbakakridande föga eller icke beledsagades af