Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 3

sina böner öfver den döende qvinnan, men hon ropade blott ät Grace att icke släppa in någon. Hon egde ännu nog sans för att frukta att hon skulle kunna yppa det brott hon hade begått. Ville hon tala med den nya församlingspresten? Nej; hon ville icke tala med någon — ingen kunde hjelpa henne! Allt hvad hor önskade, var att få dö i frid! Grace stängde säledes deras dörr för alla utom läkaren, hvilken betraktade det vilda pratet endast som en följd at yrseln. Grace vakade och bad vid modsrus bädd, tills döden kom med sin frid. Derefter skref hon följande bref till Thurnall: Sir! Jag har återfunnit ert bälte och som jag säkert hoppas, äfven alla pengarna. Om ni har den godheten att underrätta mig om huru och till hvem jag skall sända det, befriar ni mig från ett tungt bekymmer. Er ödmjoka tjenarinns, som säkert tror att ni skall förläta henne att hon icke kunde hålla sitt löfte. Hon adresserade sitt bref till Vhi 5 dit Tom tillsagt att hans bref skulle sändas; men intet svar kom, Dagen efter, sedan mrs Harvey blifvit begrafven, såldes alla hennes tillhörigheter i Aberalva. Grace uppbar summan derför, gick omkring till: alla modrens fordiingsegare och betalade dem. Sedan bade hon ännu nÄgTA pund qvar, ochhvad hon skulle göra med dem, det visste hon ganska vål. : Några utbrott al sorg yttrade hon aldrig, men hon talade sällan till någon, Det läg: som en domning öfver hela henues väsende. Sektpredikanten, läsare och nyfikna qvinnor som; förebrådde hehne att don ej låtit dem komma in till: medre.. svarade hot blott med tystagd, Forts.)