Aftonbladet – 29 augusti 1873, sida 3

skräckelse. Hon var upptäckt; af hvem, det visste hon icke. Hon tryckte sin, genom ett brott bekomna skatt till sitt bröst, stötte undan Grace och rusade ut ur grottan. Min mor! min mor!s ropade Grace och skyndade efter henne. BSchalen hade fallit af hennes axlar; modren kastade en blick tillbaka och säg den hvita gestalten. Guds engel! Guds engel, kommer att slå mig, såsom han kom till Baalam!s Och förvirrad af sin brottsliga inbillningskraft, såg hon i Graces hand det brinnande svärd som skulle träffa henne, Aunnu tog hon ett steg, alltjemt med blicken stelt häftad på Grace och snafvade öfver en sten. Hon föll, slog hufvudet mot en hvass kant och förlorade sansningen. Grace upplyftade henne ömt, hemtade vatten från en rännil i närheten, badade hennes ansigte dermed och gat henne de ljufvaste smeknamn... Den gamla qvinnan återfick efter hand medvetandet, men yttrade detta endast genom dof klagan. Hon hade fått ett sår i hufvudet som blödde starkt. Graca förband det, tog derefter det olyckliga bältet, och spände det omkring lifvet, för att aldrig mera taga det at sig, förrän hon kunde återlemna det i dess rätta egares händer. Kom, kom, älskade moder, sade hon och ville hjelpa henne stiga upp; men den gamla qvinnan fortfor blott att sucka och jemra sig och vinkade otåligt bort Grace med handen, Då hona skulle stå upp, föll hon åter ned på marken; det ville synas som nedra delen at hennes kropp blifvit förlamad. Den unga flickan upplyfte henne med ansträngande af alla sina krafter, tog henne på sin rygg och bar henne hem med oändlig möda och blödande fötter. Hvar stund