Aftonbladet – 28 augusti 1873, sida 3

Efter en stund fattades Grace ef stor Bngest att modren ämnade taga lifvet af sig. Blott för få år sedan hade nägotsädant varit på väg att hända med en läsare i Aberalva. Denna tanke var förfärlig. Hon måste gå till sin mor, om denna äfven blef aldrig så vred. Grace steg upp och gick till dörren. Den var stängd utanför! Kailsvett bröt fram på hennes panna. Hon öppnade munnen för att ropa sin mor, men hejdade sig, då hon hörde henne sakta röra sig ute i förmaket. Hennes hjerta klappade så härdt, att hon icke förmådde höra någonting rätt, Men hon kände att detta ej var en stund att gifva vika för förskräckelse; genom stark ansträngning lyckades hon beherrska sig och förmedelst den förunderliga skärpa i de yttre sinnena, som ibland utmärker qvinnor, kunde hon höra allt hvad moåren företog sig, Hon hörde henne sätta på sig hait och schal; hon hörde henne varsamt öppna porten. Det var nu långt efter midnatt. Hvart kunde-hon ämna gå så sent på natten? Grace hörde henne vika af till venster, förbi fönstret, men stegen voro så tysta att de knappt kunde förnimmas. Niygotregn hade ej fallit och skorna borde ljudit emot marken. Hon måste således säkert tagit dem at sig. Hon stannade nu åter, just vid dörren till skolsalen; nu började hon fnyo gå. Hon hade utan tvifvel åter tagit på sig sina skor, ty nu kuude Grace tydligt höra fotstegen på sanden Hvart ämnade hon gå? Gragffriste följa henze. Dörren var stängd, nen nästa minut hade Grace lyftat undan bårdet och öppnat fönstret. (Forts.)