biiall, men tyckas Icke vara synnerligen en-). tusiaetiska. Broglies organ Francais röjer en viss förlägenhet, Den fruktar att rö-t,. oublikanerne vilja spränga den rovatistiska v majoriteten och bestrider, att do rätta komD mentarierna till Broglies tai finnas i de re publikanska tidningarna. Regeringen förblifver blott trogen sitt politiska program, v hvilket nationalförsamlingen Älagt henne, re Hvad fesionen angår, så har regeringen hål bi lit sig helt och hället främmande för den o och systematiskt följt sitt program. Det . står republikanerne fritt att säga, ett Broglie k begrafvit fusionen, likasom db förut sagt, ri att han blott sysselsätter sig med monar-. kiens återställande, Deras lyckönskningar äro lika ometiverade som deras anklagelser. Genom att åstadkomma enighet od mellan de olika grupperna har regoringen gjort för fusionen hvad hexaos pligtl, tillät henne att göra; mer hon har icke bi gjort något, som kan betraktas såsom stående i strid med den politik, hvilken natio; nalförsamlinger godkände den 24 Maj. Så fe resonnerar Broglies organ. Hufvudsyfteti ? med talet var dock troligen att smitkra k Mac Mabhon och indirekt anfalla Thiers. Begrafva fusionen ville sannolikt icke Broglie, om ock han såsom många andra betviflar möjligheten at dess genomförande. a Soir tror sig på grund af nyare underr rättelser kunna bekräfta de af tidningen fört. några dagar sedan meddelade upplysningar om fusionen, så vidt de röra de svårigheter, som uppstå, så snart man söker usträcka pretendenternes fösoning till utjemnandet af partiintressena. Grefven af Chambord håller fast vid, att han utan vilkor vill återkallas på sina fäders tron. Han betonar. att han icke ens känner sig berättigad att J ingå på nägra vilkor. Vill man skapa en 1 konung, som i visst hänseende är en vald embetsman, ett slags ärftlig republikansk? president, bör mar vända sig till personer, som kunna finna sig i en sådan ställning; säsom innehafvare af den ärftliga rätten är han motståndare till valrätten och nationalförsamlingen har att afgöra med Frankrike d om tessa båda rätter. Orleanisterna söka att kringgå grefvens af Chambord principi fråga genom en kombination, mer ha icke änvu lyckats komma till något resultat. Derför önskar man nu: ajournering till lämpligare tid, men förlärgning tills vidara af Mac Mahons fnllmakt, emedan man un der de nu rådande förhållandena enJast derigenom kan räkna på att en majoritet: ekall finnas i nationalförsamlingen, re Cå d Neue freie Presse för den 24 dennes yttrar sig i en ledande artikel om den eventuella betydelsen af kronprinsens af Tyskland besök vid de skandinaviska hofven. Denna tidning, hvilkens sympatier äro tyska och som är temligen sangvinisk i sina förhoppningar, tror, att nämnda furstebesök öppnar ett vidsträckt och storartadt perspektiv för framtiden: utsigten till upprättandet af en allmän germanisk kontederation och bildandet af en europeisk fredsliga, som skall sträcka sig från Nordkap till Correnti. Bismarck har, pästår Nene freie Presse, redan sedan lång tid haft ett sådant mål i sigte. Det första steget i denna riktning var återupprättandet af vänskapsförhållandet till Österrike; det andra är närmandet till de skandinaviska stammarne. Enligt Wien-skribentens mening litar den tyske rikskansleren icke på varaktigheten af ett vänskapsförhållande till Ryssland, lika så litet som han gör sig några illusioner om Frankrikes planer; han skall derföre i tid söka att förbereda en liga, som är stark nog att kunna trotsa de kommande stormarne. Författaren medgifver att Pragtfredens 5 artikel utgör ett betydligt hinder för denna plan, och tillägger att det skall kosta skandinaverna mycken sjelfbeherrskning innan de äter kunna fatta förtroende för Tyskland, men uttalar tillika den förmodan, att Thofvet i Berlin icke skall sky någon möda för att förverkliga en verldshistorisk tanke-: upprättandet af en pangermanisk federation. Enligt ett i går ankommet telegram från Spanien har cortesförsamlingen vat CaÅstelar till sin president med 133 röster mot 73, hvilka tillföllo Olave, 1 det tal, hvaruti han förklarade sig mottaga detta uppdrag, uttalade han sin uppfattning af landets närvarande svällning och utsigter för framtiden i närmaste öfverensstämmelse med chefens för verkställande makten, Salmerons åsigter, Han framhöll, att den konstituerande församlingen representerar hela landets demokrati och icke endast en fraktion af densamma, Han erinrade vidare om, att alltsedan konnng Amadeos tronafsägelse frihetens sak och republikens sak varit identiska, att friheten varit republikens lösen, och han uttalade såsom sin orubbliga öfvertygelse, en ötfvertygelse hvilken delas af frihetsvännerna inom hela landet, att republikens undergång äfven skulle vara frihetens undergång. Sjelf en principiel anhängare af den federativt-republikanska styrelseformen, ville han dock att de särskilda förbundsstaternas oberoende icke skulle rubba den nationella enheten, fäderneslandets integritet. Dertill fordrades, att man organiserade en stark regeringsmakt för handhafvandet af federativ-republikens gemensamma angelägenheter, att en lagbunden ordning återställdes i alla delar af landet och att disciplinen inom armån återupprättades och vidmakthölls. De underrättelser man genom telegram erhåller från krigsskådeplatsen inorra Spanien synas utvisa, att carlistkriget nu inträdt i ett nytt stadium. Man tyckes å båda jsidor anstränga alla sina krafter för att komma till afgörande resultat. Enligttelegram till Madrid från generalkaptenen il. Baskiska provinserna, har Lizarraga tillfört Iden carlistiska styrka som belägrade den il. Navarra belägna, befästade staden Estella, Jen förstärkning af 3000 mav. En afdolning re-! publikanska trupper, under Santa Pran upplgifves i samma rapport ha slagit en styrka at 8000 carlister i närheten af denna stad. Om denna strid var någon verklig seger för regeringstrupperna är dock temligen tvifvelaktigt, att döma efter ett i natt ankommet telegram, som uppgifver att Santa Pran efter striden dragit sig tillbaka och afvaktar förstärkning samt att carlisterne tagit fästet Stella (Estella?) jemte en be fästad kasern och gjort 150 fänpgar. Regeringen anser förlusten af denna fästning icke vara af någon synnerligen stor betydelse. Emellertid framrycker Bregna i ilmarscher för att i förening med Santa Pran återtaga densamma. Carlisterne koncentrera en styrka af 12,000 man. En större batalj kommer sannolikt snart att ega rum. Insurgenterne i Cartagena fortsätta sitt motstånd. En häftig eld fortgår från båda sidorna. De reguliera trupperna i Cartagena äro mera böjda för underhandling och fredlig uppgörelse; men de civila vilja att man skall fortsätta striden till det yttersta. Några underhandlingar ha ännu ej egtrum, men insurgenternes ledare förklara, att de skola vara nöjda, om regeringen i Madrid blott erkänner kantonen Marcias oberoende, s å I ett bref till Morning Post meddelar en j hananavtigt gAmM atått I att myunkat intimt!