Aftonbladet – 27 augusti 1873, sida 3

at sillver knappt tppglck till Me af jernproduktiontir.... Hvad kopparn angår, så var den väl i Sverige redan af gammalt al största Bety denheten nägt ofter jornot, och landets hufvudkoppargräfta, ahlu grufva, åtnjuter med rätte viropeiskt ja verldsrykte. Emellertid har gopparproduktionen, emedan den är min: dre vinstgifvande, i det hela gått ak till baka, att hon pu Utgör Shåast !s af stångjervstillyerknivgen. ... Jin skk vill jag-taga mig friheten att hålla fram; då den är af stör vigt, och emedan jag känner den från mina resor och gelom autopsi, nemligen: de utdmordentliga egenskaper, som det tvenska jernet ensawt cch viesintäkde besitter. Ovedersägligast be våsag detta af den jernskeppsplåt, som tillverkas i Sverige, och hvilken har en godhet och motståndsförmäga, gränsande nästan till det otroliga. Så ha nägra större maskinverkstäder, käsom dem i Motala; redan i många år byggt äfven jernångfartyg, och just på de till följd af otaliga klippor och skär så farliga svenska farvattnen här det ieke sakpais tillfällen att äfven praktiskt profva dessa metalliska, på ängans vivgar franrbrisande bafssvånödrs dugtighet och Bäkerbet. Under det att nemliget de engelska Ängfartygen, om de en eller annan gäng i storm och natt slungas mot någon af dessa förrädiska klippor, hvilka likt en oafbruten undervattensmur omgifvähufvudstaden Stockholm, formligen springa i stycken som glas och derefter vanligen utan räddning sjunka, så har hittills ännu icke något erda fartyg af svenskt jern gått till botten, och om också vkgon gång en olycka timar — hvilket för öfrigt sällan är händelsen för de svenska kaptenerne, till flertalet utmärkte och bepröfvade sjömän, så inskränker sig hafveriet till ett par buglor; på sin höjd bröka betydligare reparationer erfordras på förstäfven, hvilken icke krossas, utan, kan jag nästan säga, mjukt som en pappersstrut inbugtas. (Författaren ounämner härefter den kända händelsen med ängtartyget Blekinge och dess stäf.) Sädana företräden kunna ännu idag, då de vanliga segelfartygen alltmer undansröngas af kogfartyg. deh detta förnämligast al jernfartyg, icke skaitas nog högt, hvarvid ytterligare må anmärkas, att det sven ska jernet i icke mindre grad på det mest lysande sätt har hällit profvet såsom pausar på krigsfa:-tyg samt att det, säeom upprepade försök till fyleet ha bevisat, nära ep half gäng öfverträffar till och med det berömda evgelskå skeppspansaret. För en verklig pligt anser jag det derför ä min sida atgöra verldens alla mariver och i synnerhet vär österrikiska, som vid, Lissa och Helgoland plockat så -oförvanskliga lagrar, upp märksan.:me på Sverige och dess stora:etablissementer för jernskeppsbyggning och jernindustri. Svart vore det verkligen att bland de många, första gruppen tillhörande utställningsartikarne så väl bland sjelfva de råa malmerya och mineralierna som de af dem tillverkade alstren uppgifva de absolut förnämsta, utan att förefalla partisk. Dä det likväl icke heller ligger i Inte;na-ionale Ausstellungs4 iungs tendenser att u.dela kransar och spuffa, utan deremot gifva läsaren en, sö vidt möjligt är, trogen och öfverskådlig bild at det egendomliga sättet och industrien i hvarje särskildt land, som vi draga in i våra redogörelsers krets, inskränker jag mig till det allmänna. Ty det enskilda, vore det uldrig sö stort och underbart, och hade der ocksä likasom verlden enligt Hegel uppstätt ar intet, kan det blott tänkas i sammanhang med ett större helt, hvari det har sin mark och sin rot, och man kan, säsom det heter redan i skriften, hvarken plocka drufvor på törnbusken eller skicka ut sitt folk att skörda blomkäl i skogen. ara st i RA SE