Aftonbladet – 27 augusti 1873, sida 3

att hvar och en skulle utspana hennes dystra hemlighet. Men hon återvände ej hem för att gråta och klaga. En fruktansvärd föresats hade uppstått i hennes själ, under inverkan at den ångest hon erfor. O, himmel, huru hon älskade denne man! Att misstros af honom .var en tortyr, men den kunde hon bära, Att mot honom begå en oförrätt, det kunde, det ville hon deremot icke lida. Det var syndfullt nog, då han fanns der; det var dubbelt. — outhärdligt syndfullt, då han nu reste till främmande land, hvarest han behöfde hvar shilling som han egde. Icke för sin egen skull således, men för hans, bör: jade hon tala med sin mor, som hon fann i förmaket, sittande med bibeln framför sig förgäfves bläddrande i densamma efter nöägot språk som möjligen kunde anslå hennes dåliga lynne. Min mor, ni har bibeln uppslagen fram för er, ser jag. Ja, bern. Hur då? Hvarför säger da det? frågade hon och såg oroligt upp. Grace höll sina blickar sänkta mot golfvet. Hon kunde icke se sin mor i ansigtet. Läser ni någonsin den trettioandra psal: men, min mor ? Hvilken? Ja, hvarför inte? Låt oss då läsa den tillsammans, nu. Grace tog sin egen bibel, satte sig stilla ned och började läsa, såsom ingen ätorasm lingen utom hon: kunde göra. Säll är den, hvilken öfverträdelsen för. låten är, den syndeu öfverskyld är. Säll är den menniska som herren icke tillräknar hans missgerning; i hvilkens anda ingen falskhet är. Då jag ville förtiga synden, försmäktade mina ben genom min dagliga gråt. Ty din:hand var dag och natt svår på