Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 3

SK MH Mt — sin port; hade jag blott fått mina femtonhundra pund helbregda hit hem, och aldrig sett Grace, utan gift mig med denna flicka utan tvekan och samvetsskrupler! Allt hvad jag begär, är blott vanlig framgång, men jag får den aldrig! Tom gick hem mulen och vresig som en björn, men han lät icke sin far fö dea ringaste aning om sina motgångar. Detta var hans sista afton hos den gamle. Följande morgon måste han fara till Loudon och sedan — ja, sedan gälde det åter att slåss med verlden, så länge lifvet räckte. Nå a, hvarför iate? En man måste sträfva på stt eller annat vis; men nog är det synd om farsgubbens-, tänkte Tom. Under det han packade sin lilla nattäck följande morgon, knackade någon på lörren. Han tittade utoch såg Armsworihs krifvare. Hvad ville han? Hade den gamle ankiren beslutat att hämnas den honom illfogade skymfen och bestod hävnden i att ordra betalning för gamla skulder som Toms ar säkert hade ganska måaga. Toms hjerta log hårdt, då Johanna lemnade honom ett bref, Skrifvaren sade att det ej skulle vara var. Tom öppnade brefvet och vred och vände å innehållet mera än en gång, innan han unde tro sina egna ögon. Det var ingenting mindre än en iavising på femhundra pund på Marks benkir i sOTON. På ett halfark postpapper, som var viket. mkring vexeln stodo nedanstående ord: Till Thomas Thurnall, Esquire, emedan an nppfört sig som en man af ära. Vexeln löses genast hos kr Smith, Brown Jones, ombard Street Intet erkännande behöf Bb. Väg ingenting ät din far. Mark Armsworika (Forts),