Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 3

nit er. Önskar hi att äfven jag skall var sådan ni alltid funnit mig? Det skulle göra mig ondt att någonsi finna dig annorlunda, kära gosse. Nåväl, sir; jag kan inte antaga ert ar bud.. Jag kan vid min heder inte göra det. Är du då redan gift? röt Mark. Nej, alldeles så illa är det ändå inte och trots sin sinnesrörelse utbrast Tom ett spasmodiskt skratt åt en dylik förmo dan, Men en narr är jag i alla fall, t; jag älskar en annan qvinna. Ja, sir, de gör jaga, fortfor han och talade mycke fort; pojke, som jag ännu är trots mi) ålder! och hon vet inte ens af det; men ä ni den man som jag tror er vara, så skal ni väl kunna vredgas på mig, men ni skal förstå mig ändå. Hvad som helst vill jag hellre bli än en bedragare emot er och Mary och mig sjelf. --En.narr kan jag vara, mer en skälm — nej, det vill jag aldrig bli Mark svarade ej ett ord, men klef på med långa steg i fem minuter och var förskräck ligt röd i ansigtet. Derefter vände han sig tvärt emot Tom, fattade honom vid båda axlarna och sköt honom ifrån sig: 8Se der — gå! och låt mig slippa se dig eller höra af dig vidare — förrän jag säger lig till! Gå din väg, säger jag! Hm; hm tillade han i en ton, halft vred, halft trium ferande — sin fars son upp i dagen! Vill Iu ruinera dig, så kan jag inte hjelpa den aken. inte heller jag, sir, svarade Tom, verk: igt nedslagen, Vert eklagande sig öfver len agen då hans öde förde honom till Aberalva, sHade jag blott haftså pass mycken tur om -vanligt! tänkte han, under det blic arna följde Mark, der denne med häftiga teg gick framåt den sandade vägen upp tilk