Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 3

och bättre lycka nästa gångl Men nu om han gaf vika och fru Fortuna änaÅ, sve honom? Och det vi!le hor göra! Han känd inom sig att han j skulle komma att tri v2?, ans barn skulle dö i messling, han hästar bryta benen af sig, hans bordgilfve bli stulet, hang hug och hem brinna upj och Mark Ärmsworth dö ruinerad. Hvilke narr han var som kunde inbilla sig dylik dumheter! Här hade han sträfvat och ar betat hela sitt lif för att uppehålla sin far nu skulle bah kunna göra det väl; dett: ensamt borde vara tillräckligt för att rätt färdiga hans beslat, Då syntes det honon bra Härdt, ja orätt af de högre makter, på hvilka hans tra var så sväfvande, att för bjuda honom antaga förslaget! Huru visste Tom Thurnall att dessa mak ter förbjödo honom det? Frågan är föl ljup för att här kunna analyseras, men så nycket bör rämnas att en ännu underligare öfvertygelse nu hade bemäktigat sig honom — en tro, att om han ingick på planen och sålde sip själ, kunde han från den stunden cke svara för sitt eget uppförande. Han kunde ej gå i borgen för att ban ej skulle vörja dricka, spela, bortslösa sina Pengar, örsuymma sin gamle gamle far, bevisa sig tacksam emot sin bustru; med ett ord: utt den drift till det onda, hvilken var stark 108 honom, som hos hvarje man, kunde och roligen skulle bryta lög med ohejdad styrka. Tan kände liksom skulle han förlora sitt ista ankare och drifva hjelplös 30 takam. nens och jadergängens bottenlösa djup. Denna föreställning skulle måhända synas antastisk, men det säkra är att han erfor (en, och det med en sådan styrka, att han nom kortare tid än jag hunnit skrijva detta, jade vänt sig till Mark Armeworth: a8ir, nj är nu sådan jag alltid bar fun