Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 3

Men sir, eharn lycklig jag skulle vara: att ega miss Armsworths hjerta, hvad ha jag för skäl att tro mig ega det? Jag hal aldrig talat ett enda ord med äepne i dett: ämne. Jag behöfver inte säga att bon al drig till mig — . Naturligtvis har bon inte det, och lik: naturligt är att inte du heller har pratat Jag skulle just velat se dig söka vipna mir dotters kärlek! Nej, Tom, så går det ick: till i mitt hugs, men na är det min vilja och mitt behag att det skall ske, och derför ske; det! Jag går nu hem och talar med Mary ock hon skall lyda mig — jag Villicke vefs af annat! En far skall bli åtlydd, sir, tl ven i vära förvillade tider, då de unga välja sina egna hustrur och män, och ha sin egen mening i politiken och sin egen religiösa öfvertygelse til och med — men oförskämdt kallar jag dett. Hvad skunde denna ovanliga fanfaronad betyda? Ty ovanlig var den hos Mark; Tom visste ganska väl att Mary Armsworth hads ein bestämda vilja och att hon styrde sin far, lika säkert som han styrde Whitbury. Hm! Det förefaller omöjligt och ändå mågte det så förhålla sig. Dettaförklärade också hans ifriga önskan att lord Minchampstead skulle fatia en gynsam tanke om mig. Tag synes ha vunnit den stackars, kära fliccuns bevågenhet och den gode, gamle fa. lera ser det, men vill icke förråda henne ;ch spelar åsrför rol af hustyrann, Just honor iktl Men — att Mary Armsworth skulle in ressers sig för honom! Han var en fåfäng arr, som Kunde inbilla sig sådant, Och indå — han bösjade draga sina slutsatser vär van i minnet Aterkallade en mängd små örhållanden — ex tystggd, en blick, ett otet hvar för sig, Men som fen ingo en betydelse, som ville ic så e förfar