Aftonbladet – 26 augusti 1873, sida 2

commit på dagordningen inom den europeiska pressen, med anledning af den tyska kronprinaens besök i Sverige och Danmark. Erinrande om det samtal, som Noräslesvigas representant i den tyska riksdagen Kryger för någon tid sedan hade med furst Bismarck, och med speciel föranledning af len tyske kronprinsens besök i Kjöbenhavn har Times en ganska märklig artikel, hvars iufvodsakliga innehåll vi här nedan åter sifva. I samma nummer af Times läses äfven ett bref från tidningens korrespondent Kjöbenhavn, hvari bland annat den nordslesvigska frågan vidröres. Times ledande urtikel lyder sålunda: Vär korrespondents i Kjöbenhavu bref visar, att slesvigarne och danskarne i allnänhet icke ha glömt och troligen icke komma att glömma den overkställda artikel Pragfördraget, genom hvilken invänarne i le norra distrikterna af Slesvig skola afstås ill Danmark, i fall de genom fri omrösting uttala en önskar härom. Hr Kryger räckte för nägra veckor sedan en mycket örhoppningsfull uppståndelse genom att för ina valmän berätta ett samtal mellan furst Bismarck och honom, i hvilket farsten, ehuru van uttryckte sig försigtigt och undvikande, behandlade frågan om Slesvig på ett sätt. som var egaadt att uppmuntra danskarne. 3edermera bar den populäre tyske kronprinseng oväntade besök i Kjöbenhavn gifvit upphof åt den tron, att gen preussiska reseringen. sedan hon nu blifvit öfverhufvulet för ett förenadt och mäktigt Tyskland, önskar rentvå sitt goda namn och rykte frän beskyllningen för trolöshet och orättvisa samt förnya de vänskapliga förbindelserna med konungariket Danmark. Denna förväntan torde icke sakna grund, ty saken är sådan, att den icke kan betraktas med liknöjdhet ens af den starkaste, mest beslutsamma och mest framgångsrika regering i Europa. Den ligger ioom en liten ram och och är lätt att första. Man behöf ver icke studera hertigdömenas historia, Sleavigas, Holsteins och Lauenburgs politiska ställning och den eller den hertigliga familjens dynastiska rättigheter. Här är icke frågan, huruvida konung Kristian IX med rätta tillträdde arvet efter det Oldeaburgska huset, som utgick med Fredrig VIL Hvad representanten Kryger sträfvar för i den tyska riksdagen och hvad danskarne ifrigt fordra af sin gigautiske granne är att 5:te artikeln i Pragfördraget, afslutet melian Preussen och Österrike den 23 Augusti 1866, skall sättas i verket. Artikeln lyder sälunda: H. M. kejsaren af Österrike öfverläter på H. M. konungen at Preussen alla de rättigheter, han erböll genom freden i Wien den 30 Okt. 1864, till hertigdömena Holstein och Slesvig. med vilkor att befolkningen i Slesvigs nordliga distrikt, i fall hon genom sin omröstning ön skar bli förenad med Danmark, skall afstås till Danmark. Den måste vara en klyftig advokat, som vill förneka, att denna artikel gifver invånarne i nämnda distrikt rät tighet att bli rådfrågade om sitt nationella öde. Öfverenskommelsen ingicks inför hela verlden af de makter, som hade gjort infall i, eröfrat och besatt hertigdömena i folkrättens namn. Meningen vår, att den skulle betraktas såsom den slutliga och rättvisa uppgörelsen af en fråga, som hade djapt apprört hela Europa. Faktiskt försonade len den allmänna meningen med den makt, som hade segrat vid Sadova, och den be traktades sösom en eftergift för en mer human princip än den, som innefattas eröfringens rätt. Det var väl be kant, att annexionen af Slesvig hade fränryckt konungariket Danmark en befolk ning, dansk till race, språk och tänkesätt. Den politiska delningen hade icke samma sräns som nationalitetsfördelningen, och till pch med tyskar, som på det allvarligaste hade förfäktat sina egna natiomrella rättigheter i hertigdömena, voro villiga att medoifva, att här förelåg en casus för gränsreglering. Rätten stricte tillämpad skulle skapa orättvisa, om danskarne med våld sjordes till tyskar, derför att de voro bo satte inom hertigdömet Slesvigs traditionella gräaser. I Tyskland, Österrike, England och Frankrike väntade man, att fördragsvilkoren skulle sättas i verket, och att det i fråga varande distriktet, hvilket är lika danskt som Jutland, skulle äterlemnas till danska kronan genom formaliteten af en folkomröstning. Sju år ha förflutit, och slesvigarne stå ännu under tyskt herravälde. Deras rättigheter ligga öppna inför hela verlden i ett formligt dokument; men den enda makt, som kan göra dem till en verklighet, ignorerar dem helt simpelt. Det kan löna mödan att taga i skärskädande skälen för detta beslut, hvilket icke utan starka bevekelsegrunder skulle ha blifvit fattait. Ingen regering tycker om att stå inför veriden såsom den der har med vett och vilja satt å sido sina egna förpligtelser... (Times redogör häref ter för de förmodacöe skål, som förmått Tyskland att icke verkställa artikeln 5 i Pragfördraget, förnämligast deribland motviljan mot den af Napoleon III ofta anlita: le utvägen: folkomröstning, samt tillägger lerefter:) Alla dessa bevekelsegrunder röra len förflutna tiden; men de behöfva ej nödvändigt bestämma framtiden. :Folkomröst: ningar om annexion kunna i somliga fall a varit en värdelös ceremoni, men det kan 2) betviflas, att de äro ett klokt sätt att örvissa sig om folkets önskningar. Om den tyska regeringen tilläte artikeln i Pragförlraget att sättas i verket, vore detta rätta sättet att förvissa sig om, att hvarken skrämskott eller list eller korruption skulle ra ioflytande på resultatet. Hon kan nu skänka denna gärd åt rättvisan utan frukan att tyckas gifva efter för maktspräk; ;y Österrike bekymrar sig, sösom furst Bisnarck anmärker, icke om saken, Napoleon ir död, och Frankrike är vanmäktigt. Men n omröstning är sannerligeu knappt behöfig för att bevisa, att befolkningen ien viss lel af Slesvig är danskar och önskar före: 1as med sina landsmän. Denna landremsas sränser äro tydligt angifna, och tyskarne kunna med heder öfverlemna henne till zonungariket Danmark, till och med utan len formalitet, som de finna så motbjulande. Föreningen till minne af konung Oscar och drottning Josefina, stiftad den 13 Juni