Aftonbladet – 22 augusti 1873, sida 3

I hindrad? alopp ar ränustensvattnet. Jag vil derföre icke heller anföra några förslag, huru målet, enligt min uppfattning, möjligen skulle i kunna ernås, men tillåter mig endast hemställa, Om det icke vore skäl, att sopning och rensköljning af rännstenarna verkställdes nattetid, strax efter deå tid, inom hvil ken det kunde vara tillåtet att utslå stacekvatten, hvarigenom den besvärande stanken : från gatorna nattetid kunde åtminstone förtkörtag, helst jag för min del icke mäktar inse, att fännstenslnkten är mindre skadlig om nätterna, då de festa tinder sömnen nödgas inandas de mefitiska åäröräg, än om da arna. då man åtminstone för någof ftänd an aflägsva sig derifrån och för tillfället inandåg förare ft. Men det är egefiiligea icke härom jag vill orda. Min önskan är deremöt åit Motta ett par märkliga förbållanden i sundhetsväg ät ganska betänklig ert, som redan visat sina skadliga verkningar, och som, om de länge få fortfara, torde hafva oberäkneliga följder. De föremål jag önskar framställa äro: Turkens trappor och Wollmar Yxkulisgatan, och jaE skålle i savning vara mer än glad, om jag med rätt safiig pensel kunde måla dessa upprörande taflor, så att de blefvo tillräckligt tilltalande för att icke längre kunna lembas utan afseende. Men hvad är Tnrkens trappor och hvar ligger Wollmar Yxköllsgatan? hör jag mången fråga. Jo, Turkens trappör, som ligga i slutet af Lilla Badstugatan på Södef, äro en afstjelpningsplans för gatusmuts och soplårärnas innehäll m. m. d., hvilken är tillgänglig ifrån hösten till våren; och Wollmar Yxkullsgatan går ifrån Björngårdsgatan, parallelt med 8:t Pauls: evh Horosgatorva. Lätom oss först dröja en ständ Yid Forkens trappor. Det är icke mitt fel om Viätelsen der icke blir synnerligt angenäm; jag anhåller dock att ni icke allt för hastigt mhtte fly deritrba. Se sk! portarna öppnas, håll för näsan och vär god och stig på. Här, på dennå Fergsplatk. midt emot riksdagshuset och med den härligaste aisigt öfver Mälaren, här utstjelpes större delerm af den orenlighet, som från en vidsträckt stadsdel samlas från gator och gårdar. Det är Fäl sannt att icke all smörja kommer dit upp, ty då de ofta tröttkörda hästarne icke förmå draga lasset äppför don om vintern isynnerhet hala och svära backen, 8 afstjel pes det ntantör porten af någotaf de fedanför belägna husen, och öfverlemnas det åt husets invånare att reda sig bäst de kunna; bortskaffa det, om de hafva lust, eller låta det ligga; Detta oskick har väl ofta blifvit öfverklagadt at ör och annan husvärd, men hittills utan påföljd. Men detta är ju förskräckligt, säger pi. Åh! hvarföte det? Gatan är icka synnerligt mycket trafikerad, Nåväl! här på denna platk hopas, såsom jag rödan tämnt, gatusmuts och soplårs-kontenta och utbredes helt snyggt ända till randen af densatoma. Var god och tittä ner; men akta er att ej falla, det är ju en ganska aktningsvärd höjd denna branta klippa erbjuder, utför hvilken det måste afstjelpas för att fylla djupet. Det händer väl stundom, att en och annan häst, som med lasset strukit för nära afgrunden at detsamma, neddrages i djupet och krossag, imen det är troligtvis i allmänhet sämre hästar; således bör den tanken inte särdeles oroa oas. Ni vänder er bort, jag förstår, ni förvånas öfver de maenniskors oblyghet, hvilka talrikt besöka denna plats. Men här är man ogenersd, saknar sällan sällskap och njuter af den härligaste utsigt. Ått de, som bo i närgränsande hus, af en naturlig sedighetskänsla se pig nödsakade att undvika de fönster, som vetta bität, bekymrar ingen at Turkens trappors dagliga kunder, och jag fruktar, ingen annan heiler, och likvälär detta ställe beläset uti en ganska tätt befolksd stadsdel, i hjertat af staden, Hurn allt detta under åratal har kunnat ostördt passera, torde vara svårt att förklara. Men det är sannt: gatan är, såsom jag nyss nämnde, inte mycket trafikerad och begsökes väl sällan af några mera inflytelserika personer. Ack! om ändå någon af drätselnämndens herrar ledamöter ville flytta hit! På detta sätt fortgår det hela vintern. Ändtligen är det vår. Hela naturen vaknar till nytt lif, isbanden lossna, Mälarens klara vatten krusag af lätta vindar, trädens knop: par börja svälla, skaror af vingade sångare draga mot porden och lärkan kretsar redan qvittrande öfver våra hufvuden. Väldiga sökmoln uppstiga i den lätta luften från de nymålade hogarne; rörelsen i våra hamnar oliv allt lifigare och det glada Stockholm jablar åter: det är vår! Ingen synes dock gifva akt på den skuta, som sakta närmar sig södra landet. Seglen falla, och snart bar den lagt till pedanför Turkens trap por. Se na omkring er; se huru ängsligt alla fönster i de omgifvande husen tillsin tas; märker ni de sorgsna blickar, som alit emellankt riktas på den olycksbådande farkosten? Nu börjar andra akten af det bedröfliga drama, jag berättat för er. Den skuta, på hvilken jag fästat er uppmärkeawhet, ligger der för att afhemta den under vintern samlade orenligheten. Arbetet börjar. Då den öfversta, hårdare skorpan blifvit borttagen och vårsolens varma strålar börja tränga på djupet, uppstiga, såsom man väl kan föreställa sig, vidriga, osunda och förpestarde ångor, hvilka blifva allt mer och mer genomträngande, ju mera man kommer på djupet, ooh den olidliga stanken sprider sig icke blott till närmaste omgifnisg, utan vidt omkring, och når, vid sydligs vindar, stuadom ända till Riddarhol men. Då andra menniskor om våren uttaga sina ivnanfönster för att insläppa de första uppfriskande värfläktarna, så mäste de, som bo vid Turkens trappor, ännu mera tilltäppa dem, för att söka utestänga de vämjeliga ndorna, hvilket ändå blott till en del lyckas; ty oemotståndligt tränga de sig genom hvarje springa. Så fortgår det vecka efter veeka, månad efter månad, stundom ända till efter midsommartiden, Jag vill alldeles lemna å sido det för det vackra Stockbolm vanprydande, att vid sjelfva inloppet från Mälarsidan, midt uti en af de skönaste trakter af staden, förlägga en depot för all orenlighet. Härom kunna nemligen tankarna vara delade. Ehuru jag tycker att det är i hög grad oskönt, kunna ja andra finna det vara ett pikant afbrott uti den öfverallt eljest leende taflan. Men i min egenskap af läkare anser jag mig fullt berättigad att på det ifrigaste protestera deremot. Jag har förut sagt; att detta förhållande redan visat sina skadliga verkningar, och jag grundar detta mitt uttalande, icke på lösa antaganden, utan på en bedröflig serfarenhet. Sålunda har icke allenast distriktsläkaren dr Hallongren uti sina årsrapporter omförmält särdeles talrika sjukdomsfall, i synnerhet under för: herrskande tyfusfeber och andra smittosamma sjukdomar, utan hafva äfven ätskilliga åf mina kolleger för mig beklagat sig deröfver, att de uti denna trakt uti sin enskilta praktik haft många och svåra sjukdomsfall, som Varit särdeles envisa och ofta recidiverande. Hvad följden skall blifva vid en möjligen ntbrytande kolera-epidewi är lätt att förutse. Likasom den osunda lokalen i Helsingborg skall äfven denna trakt blifva en af de härdar, der sjukdomen företrädesvis skall er hålla näring, och hvarifrån den med bevinHORSE 1 VAPOrE PR GD Sn BAR I FERANL G VG FU pt JD ERS MOS MES a —— 0 vd dd RT ED he AD feg Fö J ft fört förr OM OK FD rm DBR SE IMed CD mm 2 Mm AR AA frn br be jan t Slacker avievlug