Aftonbladet – 22 augusti 1873, sida 3

I framför AMS Hart, vorkligen hvarje bygg, padsa inre betydelse får ett koncist och kraftigt uttryck i dess form. Som af sig sjelf anger hvarje byggnad sin bestämmelse, och derj:mte säger den oss genom sina verandor eller sina loggier, sina balkonger eller sina Hallens, att den ingår I den karakter af lifenjutning och -G lithköolts, som at märkbr frallöa Sån chögem bläcda Döoi nav, och med vågon rätt kan nu wienaren sjunga sitt Es giebt nur eine Kaiserstadt, es giebt nur ein . Wien.; Det är dansken Theophilus Hansen, somil företa ortolpiran Äkato Hömhåst här met frågar efter skaparen af det nya Wien, och jemte honom stå då Ferstel, som bland annat byggt det nya Oesterreichisches Museum fir Kunst und Gewerba, v. d, Näll och Siccardsburg. båda nyligen aflidna, Hasenauer och Hera. , Bland reden uf byggnejer måste vi påv:Da Hansens arseväl, bans Heinricnsban, Musikverein och bans (ännu ej utförda) ) gerialiska lösning af parlamentsbyggnadens . svära problem, af v. d. Nill och Siecards-: burg det nya k. k. operahuset, af Hasenauer; och Gngiz den nya Kaiserpaviljongen i ut-1 ställufogspadköl d ä Vi Desse arkitekter ha låtit rig vara ange j: löget, att ej endast alla byggnadens detaljl taljer utan äfven dess inre utstyrsel intillli det minsta kommo att ståiharmoni med detc hela, de hafva sjelfva gjort ritningar tilll bord, stolar, liusatakar o: s. v., och, derige-l: nom har ott outsäghgt uttryck af behag fäat i, sig vid dessa nybyggnader, allmänhetens: sikne för skönbet i hemmet har vaknat;och i hvar och en har känt behofvet af att omge ll åig med det, som han, enligt sitt ståvd och lc sina vilkor, kan bereda sig af ädel komfortl i sin honing. . f Hand i hahd hed dönnå praktiska tötveck-!3 f f i i d l d 8 livg har gått ett ej mindre allvarligt teoretiskt arbete. Koustvetenekapen har sträf. vad att cfter bästa formåga rikta och stadga li alliwänhetens vaknande sinne. och frön en ringa början har det af Bitelberger och Fa:ke ledda. Oesterreichieches Maseam för Kunst ind Gewerbs böjt sig till en statsinstiotion af europeisk betydelse, der man tar vara på alla tiders bästa produkter, och meddelar ledning ej endast vid användandet för vår tid af svuvna caszars herrliga alster, o utan äfven vid införandet af nya, ur vårlsg efön tids behof utepränenå konst industriellalda former. — Till samlingåria sluta sig en fit je skola och föreläsningar over alla med konst t industrien sammanhängande ämnen. n Men: resultatet af ett dylikt sträfvande är g ej uppnÄdt endast dcerigenom att. en ädell) smak för enkla och rena former har genom-v trängt allmänbeten — det är ej nog, attle konstnärerna ställa sig 1 spetsen för handt-)g verkärens arbete genom att lägga ritvin-!n garva i hans hand, fnilt färdigt är dettallj srbete först då, när handtverkaren, efter att Id hafva emottagit konstnärens ledande taukar, sjolf höjer sig till den ståndpunkt, att han kan uwbäira konstnärens ledning. Och så låpgt bar man Verkligen på ätskilliga bål hunnit. Philip Haas (mattor), Robert Sieburger (tapeitryck), August Kiein (maroguin arbeter) Hollenbach (brouser), Razersdurffer (juveler) Schkönthaler (dekorationsbildhug ger:), J. Lobmeyer (glasvaror) förtjena alla att nämräs Omedelbart i samband med Hanseu, Ferstel och v. d. Näll såsom skapande koustnärer, så originella, så fulla af formens eh koloritens högsta effekter äro desse mubdiverkares arbeten, Visserligen är detta ej faller med särdeles många, men dock har ng lingt oftare träffat åylika sjelfständiga mästäre i än utom Österrike, ensamt Frankrike undantaget. På en sund och naturlig väg har sålunda Österrike under loppet af två decennier hunnit en höjd, som ger det full rätt att täfla med det hittills på detta gebit ensamt rålande Frankrike, och sedn Paris haft orlat 1867, var i verklighe:en isgen mera berättigsd att gripa det na än jast Wien. Jsg pämnde att expositionen i Wien utmärkte sig framför sina föregångare genom tt klart uttaladt sträfvande efter att gifva let yttre framträdandet en så skön prägello som möjligt. Nekas kan det ej, att hvarkens; Paxtons jernoch glaspalats i London ellert; palatserna i Paris 1855 och 1867 ha nätt enn sådan arkitektovisk fulländning i detaljernalo som Wienexpositionspalatset. v Dess id, hvilande på det af Vv. d. Nillls spgiina Fischgrätensystem, består i attld venom en mängd ingångar och genom en8 jema omvexling af salar och gårdar göralh Iransporterna af de otaliga artiklarne ochlo leras uppställning så lätta som möjligt.)s Säväl maskivhallen som agrikultursamlin-d varna äro förlagda till särskilda byggnader, u uuder det de mindre skrymmande och min-g re larmande föremälen ha funnit plats ils ien lävga hufvudbyggnaden. Äfven konst Is h 8 h 8 N f d 1 k t h 5 bt ÖR 0 AA RN Eee rn ee he be mr fu i SD afdelningen har sitt eget byggnadskomplex. Och nekas kan det ej, att för det sagda äniamälet, likevom för publikens tiliträde till alla afdslningar, byggnadens form är ändamälsen!ig, liksom den ger rik anledning till n vacker dekorativ anordving — ej endast Mt byggnadens egna detaljer, utan jemväl sf 12 epskilda föremålen och af hela gropper Mt utställningsartiklar men vi frukta, att härmed också detta systems hela fördel är uttömd. Ty det är icke öfverskådligt, orienteringen i de många likartade adelningarna är svår, jemförelse mellan olika na tioners alster omöjlig. och slutligen är midtel-jr partiet, rotundan, kvarken i dess anordning s till en genom ett påle-måle af lösrycktad expositionsartiklar åvägabragt sorts indu-!h strjel Salon carr ändamålsenlig, ej heller!å med sitt plattade koniska tak tilltalande förd ögat, likasom. byggnadens stora längd gjordeli aut man ofta nog var trött innan man hun-n nit fram till den afdelning, man skulle stu-)n iera. g Trots allt, hvad österrikiska författare (t r px. prof. Lätzow i Zeitschrift fiir bildendes Kunst) yttrat om byggnadens företräde fram -ä för den franska af 1867, vågar jag fasthålla,v att Wienerbyggnadens enda praktiska före-a träde är den lätta utoch inflyttningen, dåla leremot det franska radialoch periferisyste-)n net i alli väsentligt en gång för alla löstÅr problemet af en utställningsbyggnad. d Under det man nemligen i den franskalo yggnaden genast kunde finna den söktals gruppen enligt det en gång gifna uppställ h lingssystemet och dertill kunde omedelbart li emföra samma grupp hos andra nationer,g rar det i Wien otndligen svårt att upp-le söka de olika grupperna, som hos enim nation måhända gömäs sig äå en bakgård, li lå den hos en annan intog midtelpartiet i tran-o septet, och jemförelse mellan de olika na-n ionernas grupper var en lika stor omöjlig-lir 1et som finnandet af ett bestämdt föremål si vars plats man ej kände på förhand. Denle sentrala anordningen sparade också åskäda-la en de tröttande långa vandringarne från)v na ändan af byggnaden till den andra,lo 1varjomte, som äfven österrikarne medgifva,l T len franska utställningen coaenom sin na-!a