Ludvig Manderström. t Till den i går meddelade korta underrättelsen om presidenten grefve Manderströms frånfälle vilja vi i dag göra några få tillägg rörande den af lidnes personlighet. Son af kammarherren frih. Erik Gustaf Manderström och hans fru Christina Brita Bennet, tillhörde grefve M. en familj, utmärkt för fin bildning och kärlek för vittra idrotter. Efter afslutade studier ingick han först, år 1824, såsom e.o. kanslist i finansexpeditionen, hvarifrån han sedermera öfvergick till kabinettet för utrikes brefvexlingen, der han år 1830 blef andre sekreterare och vidare erhöll en snabb befordran, till dess han nådde de högsta aiplomatiska platser, dels såsom minister vid kejsarhoivea i Wien och Paris, dels slutligen såsom statsminister för utrikes ärendena och såsom sådai under en följd at tio år ledare af Sve riges utländska politik. Diplomat af gamla skolan, hade grefve M. sin hufvudsasliga styrka i en ytterst elegant stil hvaremot man någon gång kunde förebrå honom ett vacklande i åsigter, i det kraft fattades honom att fullfölja en gång tagna ansatser. Såsom medlem af Kabinettet De Geer var han en ärlig kämpe för den nya riksdags ordningen, efter hvars genomförande han erhöll plats i Förata kammaren såsom representant för Vesternorrlands län. Ehuru lycklig äfven vid begagnandet af det muntliga erdet, använde han dock : sällan denna sin förmåga i andra fol!, än då han kände att hans ord hade vigt och behöfde uttalas. Utrustad med en hos en våra dagars ädliog högst sällsynt lirerär bildning, idkade grefve M. hela sitt lif igenom omfattande historiska och literära studier. Åren 1847 och 1849 utkom af honom i Paris, skrifvet på franska och utdeladt i ett mindre antal