Aftonbladet – 21 augusti 1873, sida 2

så framt fartyget ej under någon förevändning får uppehållag, och så framt tillräckligt antal danska lotsar finnes att tillgå. Visar sig detta antal otillräckligt, ega de makter, som deltagit i Sundets friköpande, full rätt att deröfver anröra klagomål hos danska regeringen, som då är förbunden draga försorg om bristens afhjelpande. Detta framgår tydligen ur traktaten; men i sjöfartens så väl som i våra svenska lotsavs intresse måste mani deremot beklaga, att rävt för fartyg till anlitände af främmande Lotsar i Drogden ej blifvit lika tydligt der uttryckt. Danmark hade säkert då aldrig nekat Våra lotsar att der utötva sitt yrke. : Anmärkas bör ätven, att i verkhgheten är den danska lotsförordningen mer frisin nad, än den sveuska, i det den ecj, sk som bändelsen är hos oss, ålägger fartygen att betala lotspenningar äfven när lots icke ar litas. Man får ej föreställa sig, att missvöjet öfver åtgörandens i denna fråga inskränkts: till Sverige allena. Tvärtom fann detta missnöje fullt ut lika högljudda uttryck i Danmark, då man såg de frivilliga och till stor del oansvariga svenska lotsarne uttränga de privilegierade danska fråa ett yrke. hvartill på grasnd af gammal häfd man allmänt i Danmark ansig dessa ensamt berättigade. Ganska allvarliga anfall gjordes så. väl i pressen som vid riksdagen mot den danska regeringen för dess slapphet attförsvara de danska intressena i detta hänseende. Föl jande utdrag ur Folkethingets förhandlivgar den 18 Mars detta år ravde-bäst ådagalägga huru saken i Danmark. betraktas. Ordföranden i finansutskottet yttrade sig ungefärligen sålunda: Enligt em allmänt häfdvunnen tradition tillkom det de danska lotsarna att besörja långlotsningen genom Sundet. En viss löjtnant och chef för kronolotsarne på Skånes vestkust inrättade åk ett konsortium för lotsning, med en statiom vid Kullen för att i norr upptaga de fartyg Helsingörs-lotsarne voro tillsatta att betjena, och en station vid Falsterbo för att söder ifrån upptaga dem Drogdens lotsar skulle lotsa. De svenska lotsarne hafva blifvit allt mera närgångna och lagt sig med sina dbätar tät invid Dragörs fyrskepp eller jr .anför detta mellan Dragör och Kaswup för att afhemta de lotsar, som kommo norrifråv, eller vid orra ändan af Middelgrunojet (midt för Kjöbenhav.) för ati dec af hemta Jotsar, kommande sö väl norr sem vsöderiträv. De danska lotsarne hafva anm pbräkna skydd af tvecne konungens ministrar, här närvarande, men dessa båda jmivistrar haiva ej ännn i dag lyckat: bringa. saken till afgörande, så att änuu kan Svärlet sägas hänga öfver huvudet på dena wodborgarekiass. Detta kar förefallit ut skottet mycker besynnerligt, då sakem vr rättslig synvmukt mäste vara alldeles: klar och obestridlig... — — Det är alldeles otvifvelaktigt. att hängenom intrång öres i statens höghetsrätt ö:ver dess egpa landa: mären. .— — — — Enligv vär uppfattning behöfdes en uppmaning till sregerisgen att kraftigare ingripa i ämnet. -— Jag iror icke, vi kunna önska åtskiljas, så framt vi få lefva så länge, utan aut få den frågan at gjord. huruvida marinwinisrera är sinnad vidtaga de anvstalter, som erfordras för att häfda höghetsrätten öfver värt egot fädernesland. Andra inflytelserika talare anstgo äfvem frågan vara mycket allvarsam; — mam för icke sluta ögonen för förhållanaet att Ä ott danskt farvavten, som Drogden onekligem är, främmande lotsar fara fram och göra inorepp på de dauskes rätt. — — Utlanduinseu gynnas gålunda framför vära egna Iaademsn, hvilka straffas för sädana tilltag under det svenskarne gå fria. — Ett mycket gynnsamt intryck har gjorts genom den ringa sjad af kratt regeringen synes hatva åaazalrgr i densa angelägenhet, Den alhnänna anken är, att ända frän början har en visg slapphet visats från dansk sida. hvilken väsentligen bidragit till att förhajlandet Wvecklst sig så, som händelsen är: Man finner sålunda här lika bertämda påståenden om Danmarks klara och Alldaeg otvifvelaktiga rätt, som i motsavt iktting framställts i Sverige, hvilket torde få ända till bevig, att frägans lösning alldeles cke varit lätt. Igen enda ledamot af folkethinget yttrade iet ringaste tvifvel om Daumarks falla rävt deta afseende. Uader ev sädan pårycksig var det föga troligt, avt danska regeingen kunde förmås ötvergifva den srändsuukt den iotagit. Sedan derpå lagen af lea 17 Maj blifvit i Danmark utfärdad, hvilken hade tili följd våra lotsars arreste rande och pliktfällning, blef det sä mycket ner angeläget att uppså eu öfverenskomelse, hvilket man äfven hoppades hafva sjort i Juni månad, före H. M. konungens ;fresa till Norge. , Frågan bar sä väl före om efter denna tid ständigt utgjort föremäl ör regeringens varma uppmärksamhet vch leltagande, såsom bevis hvarpå vi äroi til!älle upplysa, att den senast blifvit behand. ad i statsräd så väl i Throndhjem som i Kristiania, samt att under konungens resa i!l Finmarken tele,rafiska meddelanden och astruktioner I ämnet alltjemt utbytte melan den tillförordnade regerivgen i Stock olm och utrikes statsministern, som var H. :t följaktig. Det långa uppehållet innan deklarationem onnat slutligen undertecknas har föranledts: ufvudsakligen genom yrkaudet från svensk ida, att båda ländernas kronolotsar skulle erättigas lotsa in äfven i det andra lanlets hamnar vid Sandet, samt att svenska otsar i allmänhet skulle få rätt Jotsa till ch från Kjöbenhavns yttre redd, hvartill om bestämmandet af gränserna för Droglen i norr och söder, äfvensom andra minre väsentliga punkter, hvilka dock föranedt en ganska vidlyftig skriftvexling. Lotsning in i det audra landet: hamnar rn rr TE Lr are nn Tr