Aftonbladet – 20 augusti 1873, sida 3

tyckte sig se att Elsley ville uttala ett afslående. svar, när jag besinnade hvilken heder ni är för er födelseort. En högst utmärkt person, vår gemensamme vän Tom, säger mig det. Vi böra vara stolta öfver er och skänka er den uppmärksamhet som ni förtjenar, ty jag är ganska viss på att inte äro vi i tillfälle att skicka många snillen frän Whitbury. QO! att ni aldrig hade skickat mig bort! sade Elsley på sitt bittra sätt. Åh, min bästa sir, derom kan man allt vara af olika tankar. Ni skulle aldrig blifvit ryktbar här nere i landsorten — aldrig fått åtnjuta full rättvisa, menar jag, ty lästa ha edra poemer min sann blifvit äfven här! Min dotter har läst dem många gånger om, kan upprepa långa stycken deraf och ganska vackert låta de, så mycket begriper till och med jag. Poesi är inte i min väg, men det är alltid en förtjenst, då en man utför sitt yrke väl, och det är just hvad min dotter säger mig att ni gör. Och ehuru hon ingalunda är någon fin dam — och Gud ske lof för det — så går jag i borgen för att hennes omdöme är fullt så godt som någon annan qvinnas. Kom till oss, sir, och döm sjelf om jag inte säger sannt; hon skall bli förtjust öfver att se er och har bedt mig säga er det. Nu hade Mark talat sig alldeles andfådd. Elsley lifvades, nu som förr vid litet beröm och började framstamma en ursäkt. Hans nerver voro så evaga och hans lynue så sjukt till följd af svåra sorger.8 ER (Forts.)