jag tillräckligt för att hålla reda på mina pengar, betala hvad jag är skyldig, äta min middag, fåvga min laxöring, jaga min rif och hjelpa en lam hund öfver en gärdesgård Marks uttryck för en god gerning) sawt tacka Gud för allt. Och hvad mera man Pgentligen behöfver veta, det skulle jag just vilja höra. Men se, här äro vi nu; — gå pp först, du. De funuo Eisley, bopsjunken i länstolen. vid den svartnade eldstaden, stödjande huf vudet mot sina händer. På bordet framför honom lägo några papperslappar, på hvilka han tycktes försökt att klottra några rader. Då de båda herrarna kommo in, såg han icke upp men vände sig åt sidan, liksom otålig öfver att blistörd. Tom ämnade presentera bankiren, men denne förekom ho nom. Jag har kommit för att få det nöjet att röra er en visit, mr Vavasour. Mycket ledsen öfver att se er vara så sjuk, men jag vill hoppas att den goda luften i Whitbury snart skall återgifva er belsa och krafter. Ni misstar er, sir; mitt namn är Briggs! sade Elsley utan att vända på hufvudet, men efter ett ögonblick såg han upp med ett vredgadt uttryck i sina ögon.: Mr Armsworth! Jag ber om förlåtelse, sir; men hvad har fört er hit? Har ni komnit, sir, för att begagna er af den rike, den af lyckan gynnade mannens rätt att triumera öfver mig i mitt djupa elände ? Vid min ära, sir, mäste ni inte ha glömt samle Mark Armsworth, om ni tror honom mäktig en sädan smutsig handling. Nej, sir, jag är kommen för att betyga er min iktning och uttala min förhoppning att ni vill komma och äta en enkel middag hos mig. Jag kunde inte göra annorlunda, fortfor bankiren med ohejdad tunga, då han