Aftonbladet – 20 augusti 1873, sida 3

Toms sällskap för att göra Elsley besök ji och pratade och pustade och fnös hela vä: en. Jag skall nog få honom spak, lita på mig, sade bankiren. Det fins ingenting som så friskar upp en sådan der slarf, som litet beröm, och alla, som taga till pennan, iro så snikna efter smicker som laxöringen efter flugor, om de också inte komma längre, än att skrifva för landsortsbladen. Jag har lärt känva såna der herrar, jag, under valmötena, skall du veta, min gosse. Blif blott ej ond på honom, om han fö; efaller högdragen och konstig. Den stackars mannen är nära på sinnesrubbad af själslilande. Bah! Tror du jag skulle gräla med honom, kanske? Hvem grälar jag nigonsin med ? Morrar han, skall jag stoppa igen munnen på honom med en god middag. Jag sissar han är tillräckligt hyfsad karl för att bjudas på middag. Lika mycket som ni och jag. Inte en sentleman af allrafinaste korn, men nog äter han som andra menniskor och många glas slär han ej sönder vid ett middagsbord. Han skulle naturligtvis, i fall han vore en tölp, inte kunnat få en förnäm fröken till hustru. Nej, det talar godt för honom, då man besinnar hans härkomst. Han måste ha godt hufvud, för att så lätt kunnat lära sig konsten att vara belefvad. Godt hufvud har han, derom är ingen råga. Och hjerta har han med, trots sjelfkärlek och ett oregerligt lynne. Men detta hindrar bonom ej att ändå vara en stor Narr. Du talar som en bok, Tom, sade gamle Mark och klappade sin gunstling på ryggen. ! Se på mig! Ingen kan påstå att jag är öf-). verflödigt utrustad med geni, men nog vet