Aftonbladet – 18 augusti 1873, sida 3

och Aleaeus kämpade lika väl som de sjöngo och sjöngo just emedan de kämpade. Och gamle Homeros till och med — hvem kan betvifla att inte han meå evärdet högg sig en väg under de slagtningar som han så lefvande skildrar? En verkligt ädel tanke att gå ut med denna arm emot Nordeuvs despot; att sjunga under stridens larm, liksom Taillefer sjöng Rolands säng för Wilhelms riddare och dö som han, den förste af korstågens martyrer, med göngens ljud på mina läppar! ; Elsleys ansigte flammade upp i denna stund af hänförelse. Så vacker den gynnaren ändå är tänkte Tom; om det blott vore mera karlaväsende hos honom, Jag undrar just om han skulle ha mod att slåss, när sångarfebern lugnat sig ? Han tog Elsley med sig upp i sitt sofrum, fick honom tvättad och rakad, skickade uppasserskan efter tfårkotletter och porter och började sjelf ordna bordet, medan Elsley i det inre rummet gunolade strofer af olika poemer. Mitt förlag tycks vara godkändt. Han håller redan på att dikta en stridssång, tror Jag Så förhöll det sig ock. Men Elsleys tankekraft var sjuk och kom lätt på irrvägar. En så långvarig tystnad och stillhet herrskade derinne, att Tom blef orolig och öppnade dörren. Poeten satt på en stol med händerna i knäet och tårar rusno ned för kinderna. Hur går det? frögade Tom leende, utan att låt:at märka tårarna; blir operan bra? Jag hörde orkeztern preludiera. Eleley såg upp på honom med ett jämmerligt uttryck i sitt ansigte. . Vet ni, Thurnall, jag inbillar mig ibland