Aftonbladet – 18 augusti 1873, sida 3

gamle far. Hang hjerta längtade derjemte till den gamla hemorten, till Mark Arms worth och mången upgdomsvän, som han sedan kanske aldrig mera skulle återse Men det kan nu inte hjelpas; den der stackaren måste jag först få på fötter, händs hvad som hända vill; affärer först och nö jen sedan. Hum; jag ville önska att miss Valencia hade frågat om Elsley behöfver pengar; — väl kostsamt för mig att ensam bestå fiolerna. Men, stackars barn, hon hade väl nog att tänka på för egen räkning och jag vågar påstå att hon aldrig erforit hvad en tom börs vill säga. Här äro vi nu! Tre shillings, sex pence? hå, hå, min kära kask — ni tror väl att jag är född en sön dagsnatt? Här har ni edra tre shillings. Söker ni lura mig, min hedersvän, så-skall ni finna den som kan hålla er stången och litet tilll Tom skyndade upp i siva rum och fann Elsley ännu sofvande. Han började derför packa in och ordna sina saker, ty som läsaren funnit var han en man som kunde taga tiden i akt. Efter en stund hörde han sin patient ropa honom med svag röst. Thurnall, sade Elsley, jag har varit på en lång resa. Jag har äter varit i Wchitbnury, följt min far ute i trädgården och sutit på min mors knä. Och bon lärde mig en bibaltext, en enda. Gäng på gång upprepade hon de orden, under det hon säg på mig med sina lugna, sorgsna ögon. — Det var densamma som hon läste för mig den dagen, då jag for till London: Min son, låt lära dig; på böckers diktande är in gen ände och mycket studerande gör kroppen trött. Låt oss höra hufvudsumman af all lärdom: Frukta Gud och håll hans bud, ty det hörer aula imenniskor till — — — —