att mina själsförmögenheter ej äro hvad de fordom varit. Ideerna flyga bort ifrån mig. lika snabbt som de komma. För fem minuter sedan hade jag tjugu verser — jag kan nu inte erinra mig en enda. Ej alls besynnerligt! tänkte Tom. Högt sade han, min bäste vän, kom ihbg hvad ni har lidit ef denza nevralgi. Tro mig: allt hvad ni behöfver är fysiska krafter. Kotltetter och porter skall äterbringa alla versersa i ert minne, eller kanske till och med ingifva er dem som äro ännu bättre. Han sökto få Elsley till att äta och denne bjöd tll. men det ville icke gå. Samma ögonblick köttbiten vidrörde hans läppar, kände han den starkaste afsky, och det var blott artighetea som hindrade honom från att stiga från bordet och lempa rummet, för att slippa mstlukten. Laudauvm hade gjort sin verkan på bans digestion. Han försökte portern och drack äfven litet; hastigt satte han från sig glaset, tor upp en flaska ur fickan, hällde en betydlig del af innebållet i glaset och tömde detta i ett avdedrag. Jag blef lurad!s tänkte Tom, han måste lyckats amyga sig till flaskan, innan ban följde med mig. O, dessa opiiätare, huru listige de äro! Emellertid kan det nu ha sina fördelar, ty jag nödgab gå till Eaton Square och jag vill hoppas att han somnar. Ni skulle göra fätt eti att hvila er en stund nu efter denna dosis; att tala skulle blott framkalla ert lidande. Sä er helt beqvämt i ro på min säng; jag är åter här om en timme. Å Tom förmådde E!sley att lägga sig, tog försigtigt bort rakknifvar och pistoler, då han icke kunde göra Big geäker för ett nytt utbrott af raseri, stängde derefter in honom och skyndade ned till Strand, tog en droska