Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 3

—— — — —— 0 I TR IR RR Seså; låt oss nu gå in här och få oss en biffstek. Nej. Elsley var folkskygg; han såg icke ut, så att han kunde visa sig bland mennviskor. Så kom hem till mig i Adelphi och tag ett bad och låt raka er. Ni skall bli frisk som en lärka derefter; sedan skicka vi efter middag och språka trefligt med hvarandra. Elsley sade icke nej. Thurnall tog det som en afgjord sak och poeten var för kraftlös och trött att disputera med honom. Dessutom låg det någonting Ingnande i den mannens sällskap, hvilken, ehuru han visste allt, likväl språkade vänligt och lugnt med honom, liksom ingenting hade händt — sovi framför allt behandlade honom som en klok menniska. För hvilken annan som helst skulle Elsley skyggt dragit sig tillbaka, rädd att de kunde upptäcka hans falska namn: men en följeslagare, som kände till det värsta, ingaf honom i denna stund en underlig, trygg tillit. Troligen var det hans stora kraftlöshet, nu, sedan passionen stormat ut, som gjorde att han behöfde en vän att sluta sig till. Blottaljudet af Toms friska, klangfulla röst syntes honom behagligt efter den sista tidens enslighet och tystnad; det lyckades åtminstone för en stund afbålla minnets demoner. Tom, gom var angelägen att hindra Elsley från att tänka på allttör pinsamma ämnen, började prata om kriget och utsigterna derr under. Elsley biet snart intresserad och talade med vild energi och hänförelse, ytterligare upphetsad af opium, om den bliivane de kampen mellan despotism och frihet, Polens och Ungerns resning och alla dessa storartade drömmar, hvilka den tiden grepo exalterade sinnen. (Forts.)