Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 3

BLANDABE ÄMNEN Strikande läkare. (Ur en Wien-tidning.) En strike af läkare har väl aldrig förekommit atom möjligen i medeltiden. då pesten rasade och då läkarne brukade strika. icke för arvodets, utan för sjukdomens skull. Det var åt läkarne i Aargau i Schweiz förbehållet att bli de första läkare-strikare. En församling afaarfriska läkare har nemligen beslutit en strike i attigpraktiken, d. v. s. de nämnde doktorerne kommo nemligen öfverens om att ej behandla sådana sjuka, för hvilka vederbörande kommun skall betala kostnaden, förr än myndigheterna blefye ense-om och stadfästade en något så när rimlig taxa. Den till denna stun gällande taxen för behandlingen af fattiga sjuka är nemligen daterad så långt tillbaka som 1804. På hära 70 år har mycket förändrat sig här i vetlden, men icke taxan för fattigpraktiken. Enligt nämnde taxa måste en aargausk läkare för ett besök hos en sjuk, som bor trefjerdedels timmes väg bort, nöja sig med 70 centimer. För en dylik färd får nu för tiden ett telegrambud 1 franc. således 30 centimer mera. Redan länge ha läkarne besvärat sig häröfver. men myndigheterna ha. alltid slagit döförat till. Man kan nu -ej tadla Jökarne derför att de tillgripit ett så förtvifladt medel, som en partiel strike. Under det läkarne i årtionden blifvit så stjufmoderligt behandlade hafva apotekarne varit myndigheternas skötebarn, ty. oupphörligt hafvasderas taxdrå läkemedel förbättrats. — Skotsk folkhumor: För många år tillbaka fanns i skotska lagen en haragrat som under vissa omständigheter tillät den, som blifvit dömd att hängas. att sjelf välja det träd. hvari han ville att domen skulle gå i verkställighet. En högländare. hade blifvit dömd. och domaren sade att det nu blott återstod för honom att välja det träd, hvari han ville blifva hängd. sJaså-, sade Donald; nå, när man skall hänga, så kan det göra detsamma i hvilket träd; men efter jag får a. så vill jag belst bli hängd i-en krusbärsbuske. sDen är ju för liten-, invände domarefi...Ack! sade Dönald, jag kan gerna vänta tills den hinner växa och bli lagom stor. — Stigande virde. I Wasabladet läses: Unz der Waste missväxtår — eller kort derefter, vi veta ej hvilketdera — såg sig en bonde i östra delen af detta län nödsakad att för skuld sälja sitt hemman. En handlande köpte det för ett par tusen mark. -Hemmanet hade goda skogar, men den nye egaren lärer icke brytt sig om att göra affärer i trävaror. Han sålde detefter Be år till en spekulant för 40.000 finska mark. Denne tog sågblock derifrån i massa, anskaffade ångbåtar, som bogserade stockflottarne öfver Päljäne och gjorde-goda affärer. För icke längesedan fann han det dock fördelaktigast för sig att sälja samma hemman för en reed köpeskilling af -140,000 finska mark. Köpet afslöts och hemmanet har nu åter ny egare; men den stackars bonden. som ej kunnat ana hvilka guldgrufvor han hade isina skogar, lärer nu förtjena sitt knappa bröd för dagen, genom att hjelpa till vid nedflottningen af stockarne genom sjöar och forsar inom Laukkas härad.