Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 3

Med händerna för ansigtet vred han sig som en mask af plågor, medan Thurnall töligt stod bredvid och vaktade på honöm, som en fågelhund passar på rapphönan. Tom hade här en patient och han tänkte ej öfvergifva honom. Nu är jag bättre; ja, alldeles bra! sade Elsley, då opiatet började verka. Ja, nu vill jag gå — det blir bäst, genast gå till redaktören af — Han beställer en artikel för sin tidskrift, som skall inbringa mig tio pund; sedan bort till Italien!sOm ni behöfver tio pund; så kan ni er: hålla dem ttan att behöfvå plåga er med att skrifva ihop en tidningsartikel Elsley såg upp med ett högdraget uttryck i sina vackra ögon. Jag lånar aldrig, sir!Godt — Jag bjuder er fem pund för? dessa pistoler. Ni behöfver dem inte och jag skall Ha gagn afdem nu, då jag reser ut. Aha! dem glömde jag. Jag gaf utmina sista pengar för dem, fortfor han med en rysning, men jag vill inte låta betala mig ett orimligt pris för dem — intet schackrande mellan gentlemän! Jag skall gå till någon bod och sälja dem för hvad de äro värda. a Godty då följer jag med, om ni tillåter. Jag inbillar. mig att kunna förskaffa er bättre betalning än hvad ni sjelf förmår, såsom mera ivan vid dylika, små leksaker. Tom tog Elsley under armer och gick helt lugnt med honom ned på gatan. Kömmer du någonsin mera upp för de här gemena trapporna, min vän, tänkte han, gå vill jag inte heta Tom: Thurnall. De gingo till en pistolsmeds bod vid Strand, der Tom ofta förut haft affärer; der lycka des de sälja pistolerna för tre pund. :