Aftonbladet – 16 augusti 1873, sida 3

giskt studium; och dessutom är han en Whitburyman. Campbell kände tillräckligt doktorn och hans skenbara cynism, för att veta hvad han ämnade göra; Han gick fram till Va: vasour: Mr Vavasour, jag reser nu ut i kriget, hvarifrån jag inte gör räkning på att äterkomma. Tror ni mina ord, så räck mig handen, innan jag går.Utan att upplyfta sitt hufvud, slog Elsley sin knutna hand mot bordet. Jag önskar dö i frid med. er och med hela verlden. Jag är oskyldig till hvad ni tror, både i ord och i tankar. Det vore en förolämpning emot en annan person, om jag sade att också hon är det. Tror ni mig, så räck mig handen. Med ansigtet ännu gömdt emot bordet, räckte Elsley fram sin hand. Campbell tryckte den och gick tyst nedför trappan. Är han borta? frågade Elsley efter en stund. Jar Tycker hon — tycker hon om honom? Gode Gud! hur kan ni ens drömma om någonting så orimligt ? Elsley fortfor. blott att slå sin knutna hand emot bordet: Hon har ja varit sjuk ?2 Hon är sjuk. Hon har förlorat sitt barn. Hvilket? skrek Elsley. En gosse som hon skulle fått, Elsley endast slog på bordet. Gif mig flaskan, Tom! Hvilken ? Laudanumwflaskan — hon står der i skåpet. E ; Det ämnar jag inte göra. Ni förgiftar er. Su Jåt mig göra det; jag måste taga laudanum, Jag kan inte lefva annars; jag blir