Aftonbladet – 14 augusti 1873, sida 2

Ja, hvarför skulle inte hon lika vå vistå oss? sade Thurnall. Mrs vänner ni till en person vid namn Bi John Briggs,son af apotekaren i Whi Hon skrattade härdt och bittert. Om jag känner honom? Jag sku ro det! Det var han som frän börja min man med på komedien. Har ni nyligen gett honom? fri Campbell ifrigt. Om jag sett honom? Jag skall slå balja het lut öfver honom och hans lus bröder, om han vågar sätta sin fot ir denna dörr. Men har ni hört något om honom ny. Fen? Ja, svarade hon likgiltigt, jag hörd man min säga att han lär vara häråt tralk erna nu igen — der, bortåt Delphy. Han sitter väl der och dricker med min staccare till man — Gud hjelpe oss! k sMin goda qvinna, sade Campbell, som cnappt kunde andas för sinnesrörelse, skaffa nig blott tillfälle att träffa er man, och jag emnar er en fempundssedel i samma stund nin önskan går i fullbordan. Fem pund äro en ovanlig syn för mig; nen de äro också en större summa än hvad van är värd. Detta blir denna herres ensak, sade Tom. Pengarna tillhöra er. Jag gissar att ni ärt er förstå deras värde nu? Ja, ingen gör ået bättre än jag; men jag ill inte att han får dem i sina händer; dä li de slut snart.Hon började under tystlad tänka, (Forts, följer.)