Aftonbladet – 14 augusti 1873, sida 2

ledsamt har tvingat er att resa trehundra mil från er praktik ? Ingenting ledsamt alls, det försäkrar jag er, major. Jag har blott lemnat min praktik vid Aberalva. Jag ämnar mig österut. Liksom alla andra. Inte precist. Ni går dit ut som en meriterad officer i drottningens armå; jag går, utan rekommendation och protektion, för att doktorera Bashi-Bazouks. Åh, omöjligt kan ni tänka på något sådant med de utsigter ni hade vid Aberalva! Ni måste ursäkta mig, men min öfvertygelse om er klokhet skulle genom ett dylikt experiment komma i stor fara. Hm; hvarför frågar inte ni på samma sätt som den gamle domaren i Balzacs roman, hvar gång en förbrytare fördes inför domstolen: Hvem är hon? Jaså; han tog för afgjordt att en qvinna alltid var roten och upphofvet till det onda, som skett? Jag förstår er, sade majoren med ett sorgset leende. Kom och promenera en stund med mig! Vi skola betrakta echinoiden en annan gång — kanske när jag återkommer från Sevastopol. Tom följde med. En ny stråle af hopp hade uppgått för majoren. Hans samman: träffande med Thurnall torde varit försynens ledning, ty nu erinrade han sig för första gången Mellots vink vid afskedet. Ni är väl bekant med Elsley Vavasour? Ingen känner honom bättre. Anser ni att hos honom har funnits anlag till galenskap? Inte mera hos honom än hos hvarje sjelfvisk, fåfäng och häftig man med stark inbillniogskraft, som han lemnat fria tyglar. Hm; ni tycks vunnit en ganska klar im sigt i hans karakter, Tillåterni mig fråga,