Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 3

RAN Rn rna nand inne. Och hvem vet likväl. om ej det vait bäst att denna rena ande fätt återvända till honom som gaf den? Jag måste iterfinna denne man! Men så har jag sagt nu i sju dagar och ännu intet spår! Kan den der eländige mannen gifvit mig en falsk adress? Men hvarför gifva mig någon adress alls, om han ville dölja sig för mig? Hvad skall jag nu taga mig till, innån polismannen kommer klockan tu? Huru tillbringa dessa långa, långa timmar? Campbell gick framåt Piccadilly, der ännu lif och rörelse herrskade, derefter uppför den tysta Bond street samt stannade slutligen vid mr Pillischers bod och gick uppi det klubbrum, som är egnadt ät mikroskopiska observationer. Der tänkte han kunna glömma sig sjelf för en timme. Han sbg sig om i det behagliga, lilla ram met med dess glaslådor fulla af curiosa, dess ypperliga fotografier och instrumenter, dess aqvarier, fulla af de finaste vattenväxter och animalculae; solskenet belyste de bjert gröna algerna och lufien kindes frisk och helsosam i detta lilla, vetenskapens eremitage, midt uti den stora, bullersamma Londonsverlden. Vid ett af mikroskopen stod en bredaxlad, skäggig man, med ryggen vänd åt majoren. Egaren till det lilla museet, en tysk, stodi skjortärmarna och latade sig ned öfver den obekante, Jag har aldrig förr sett dess like., sade tysken. I gär hade den någonting precist lik en siafili i magen på sig. Åh, det-är en Echinus larva, en liten skalk ur hafvet! Hade jag anat att ni inte förut egde sådana, skulle jag tagit med mig hit till staden ett halft dussin. (Forts, följer.)