Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 3

nade skäl dertill. Ty framför lord Scot: busks hus var vägen belagd med halm. Der inne herrskade sjukdom, ångest, bittra tå rar. Lucia hade icke återfått sin make, men hon hade förlorat sitt barn. Darrande lyfte Campbell den med skinn omhöljda portklappen och Bowie kom. Hur är det i dag ? frägade han hviskande. Så väl, som man kan hoppas, sir. Hon är stilla som ett lamm nu, hör jag. Men dåligt har det varit och en dålig karl är han som är skulden. Ja, så är det, Bowie. Hur mår miss Sanct Just? Har just nyss lagt sig att hvila, sir. Clara är derinne, ifall ni skulle vilja träffa henne. Nej; säg miss Sanct Just att jag ej än nu har lyckats i mina spaningar. Campbell vände sig trött om, för att gå vidare. Clara, som från fönstret hade sett majoren, skyndade ned på gatan och sökte öf vertala honom att komma in. Jag är säker på, att ni inte ännu ätit frukost, sir; och ni ser så trött och sjuk ut. Miss Sanct Just blir så ledsen om hon ej får se er. Blott hon får veta att ni är här så stiger hor genast upp. Nej, min goda miss Clara, sade Camp bell; jag måste verkligen gå nu. Bowie helsa mylord att i hvilken händelse son helst skall jag vara med på eftermiddagens bantåg i morgon. Jaha, sir. Vi äro också färdiga att mar schera. Majoren såg rätt sjuk ut, miss Clara. Jag ville önska att han följt er råd. Jag ville också önska att ni följde mitt råd och gifte er med mig, innan wi marschera. Jag mäste stanna hosmin matmor, m1 Bowies, svarade Clara,