Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 3

kungörelsens datum, förbindelsen till bok föring och erhållande kostnadsfritt af på skrift derom uppvisa inför den eller dem som rätten, der konkursmålet vore anhän gigt, i sådant afseende förordnade; samt i 3:dje 3 att till följd häraf, i hän delse af bankens konkurs, med utdelning til de borgenärer, som ej egde förmånsrätt, skulle anstå intill dess berörda två år förflutit. Hvilka oerhördt menliga följder kunn: icke uppstå af sistnämnda stadgande? Der est en privatbank i riket skulle inställt sina betalningar — oech sådant låter gan ska väl under nuvarande svindlande speku lationsförhällanden tänka sig kunna komm: att ega rum, om icke under detta så likväl under närmast följande år — så skall, eften anmälan derom, K. M:t genom kungörelse utfärda en proklama för bankens i fråg: varande borgenärer och förelägga dem at Å dag, två år efter kungörelsens datum, sin: fordringar anmäla. Under denna tid egel ingen oprioriterad fordringsegare att ätnjut: någon betalning. Deremot skola bankens fordringar indrifvas. Om man nu besinnar: att, om en bank inställer sina betalnin gar, flera banker säkerligen komma att göra densamma sällskap; att enligt det den 30 sistl. Juni utgifna sammandraget af de enskilda bankerpas qvartalsuppgifter, dessa hade utelöpande en sedelmassa af................. 64,875,947: 25, samt att öfriga skulder utgjorde: för postremissvexlar . innestående på uppoch 3,754,475: 25. skrifning ............... 23800,141: 58. innestående på depositionsräkning -......... 90.626.924: 59. upptagna lån ............ saldo af löpande räkningar med banker och andra personer ...... 10,969 553: 59. outdelade vinster ...... -1,721,808: 64. 200.103,900: 70. att de banker, som inställa sina betalnin gar, måste indrifva sina fordringar och ned: sätta de inflytande medlen i allmänt penpingverk, der borgenärerna ej besluta att medlen mot säkerhet, som de godkänna, ut: länas ; så finner man lätt den afgrund, till hvilken i fräga varande lagstadgande kan leda, derest en eller flere binker inställa sina betalningar och räka i kopkurs. Fordringsegarne skulle ej förr än efter två år erbålla någon betalning för sina fordringar hos banken, hvars konkursmassa deremot skulle indrifva sina fordringar. De influtna penningarne skulle till en stor del skrinläggas intill dess utdelning kunde ske. En banks fallissement medför i allt fall så många förluster, så många ledsamheter, att de icke böra förstoras genom bibehållandet af ett för nutiden oförnuftigt lagstadgande, som synes hafva tillkommit utan nägon blick på framtiden. Mängen har kanske förestält sig, att den ifrögavarande k. förordningen af år 1848 blifvit upphäfd antingen genom konkurslagen af den 18 Sept. 1862 eller genom k. kungörelsen den 20 Maj 1864, angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar. Så är dock icke förhållandet. Konkurslagen stadgar väl i 5 kap. 932 att hvad om fordringars bevakande i detta kapitel sägs, gälle ej för fordran hos bank eller allmänt penningveverk efter sedel eller annan löpande förbindelse, som tryckt eller graverad utgifves, utan lände derom till efterrättelse hvad i särskild lag stadgas. Men den undanrödjer ej k. förordningen den 5 Okt. 1848. Ofvannämndak. kungörelse at den 20 Maj 1864 innehåller icke ett ord för den händelse, att privatbank råkar i konkurstillständ, utan börjar med det förklarande, att sedan rikets ständer i skrifvelse den 26 Nov. 1863 öfverlemnat förslag till lag om enskilda banker, men K. M:t funnit sig förhindrad att samma förslag, hvilket jemväl omfattade ämnen, som voro af civillags natur, i oförändradt skick antaga, K. M:t till nådig pröfning företagit de delar af förslaget, hvilka icke tillhörde civil lag, och med upphäfvande af k. kungörelsen den 14 Jan. 1824, rörande inrättande af enskilda banker och diskonter, k. kungörelsen den 9 Febr. 1846, angående enskilda banker, och k. kungörelsen den 10 Nov. 1855 om vissa ändringar och tillägg till 1846 års kungö relse, stadgat och förordnat på sätt ifrågavarande k. kungörelse den 26 Maj 1864 innehåller. Genom densamma kan således icke heller k. förordningen af den 6 Okt. 1848 vara upphäfd. Då således, för den händelse att privatbank råkar i konkurs, K. M:t bör genom allmän kungörelse förelägga en hvar, som innehar bankens tryckta eller graverade för: bindelse, att inom två år uppvisa. densamna för den eller de personer, som i sådant afseende förordnas; och då under tiden någon utdelning till borgenärerna icke får ega rum, så finner man lätt till hvilken sorgig följd sistnämnde stadgande skall leda, om blott en privatbank inställer sina betalningar. Hvilka följder, som skulle upp: komma, derest flera sådana banker råkade i konkurs, är lika lätt att inse. En stor riksolycka skulle då inträffa. . Olägenheterna torde dock lätt kunna un lanrödjas genom upphätvandet af 1848 års förordning och utfärdandet af en lag, som stadgade, att der en privat bank inställde sina betalningar och råkade i konkurs, K. M:t skulle tillsätta särskilda personer, som itredde bankens affärer och som efter ett sfverslag af desamma, enligt dess böcker, venast och efter hand samt före utfärdad roklama egde utbetala till borgenärerna den itdelning, som med visshet kunde finnas öra dem tillkomma, Derigenom skulle fö ekommas det eljest nödvändiga skrinläg: mm Lalla Akalla 4 .355,050: —