Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 3

sagdt är, till slut kom han likväl öfver bron och skyndade till närmaste hotell. De voro icke der — icke på det nästa — icke hel ler på det följande. Slutligen hade han get nomforskat halfva antalet af Coblentz hoteller, men allt förgäfves. Han skyndade med vild brådska tillbaka pedät bamnen, för att möjligen ombord på ångbåten erhälla upplysningar, då han på en smal och smutsig gata helt tvärt hejdades i sitt lopp af ett energiskt, tyskt famntag och en tysk kyss på båda kindbenen, hvilken kändes ungefär som om han blifvit vidrörd med en damborste, En bjertans frynt: lig stämma skrek derefter på engelska: Åh, min käre, käre vän! Och du kunde verkligen vilja gå mig förbi! Hvart böfveln har du sä brädtom här i dammet ? Min bästa Salomon! Men jag anhåller på det allra högsta — låt mig gå! Jag sö ker — Ja, jag vet!s skrek den jovialiske, ju diske bankiren; jag vet att du är ute och söker den filosofiska stenen. Du har allt hvad en menniska kan önska sig; blott den fattas. Men sök inte mera nu, utan följ med mig hem och vi skola göra oss en qväll, den Olympens gudar skola afundas oss! Min bästa vän; jag är sysselsatt med att taga reda på två damer. Två? Ack, din skälm, är inte en nog? Skämta inte, bäste vän. Jag måste träffa ett par engelska damer.v Potz! Du skell finna tvåhundra på bo. tellerna, fula och vackra ömsom — men de tvenne vackraste äro resta för en tinme sedat. 7 Hvarthän? Hvilka? inföll Stangrave, som genast, gissade sammanhanget. Sabina Mellot och en sultaninna — jag tog henne för att vara en af sNationen