Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 2

lish blifvit satt i spetsen för departementet, och vi skulle önska att kunna hysa tillit ill varaktigheten af en kombination, som skulle bereda oss nöjet att få höra ett af lessa tal. af hvilka vi ha ett så lifligt minne. Men det är temligen längt till April, och hvad kan komma att inträffa innan dess? Om vi antaga att vi komma dit med ministåren sådan den nu är sammansatt, kan man äfven antaga, att det är möjligt för Gladstone att bekläda sina båda embeten? Under senaste session2n hade Gladstone nog att göra som premierminister, och det är oligt att han skall fö lika mycket att göra sta är. Sannolikt skola icke så svära slitningar förekomma inom ministeren, men underhuset skall före nästa päsk bli skådeplatsen för enhet strid. Det betyder föga om det nu varande underhuset äter sammanträder eller om allmänna val utskrifvas i December. TI hvilket fall som helst skall oppositionen göra en stormlöpniog för att bemäktiga sig ministerportföljerna. Glad: stone kan känna sig ega kraft att uppfylla sitt dubbla embete under ferierna; men det är omöjligt att icke de båda embetena måste åtskiljas före parlamentets sammanträde, och vi kunna icke tro annat än att finans. ministern redan är utsedd. Den konservativa Standard, som är utom sig af glädje öfver torypartiets valseger i East Staffordshire, förklarar att alla modifikationer äro gagnlösa och att det är Gladstones pligt att vädja till landet och genom ett allmänt möte söka inhemta den allmänpa meningen. Hvilka förändringar, som än kanna göras inom ministeren, säger Standard, är dock den tid förliden, då landet kunde antaga dem som en ersättning för det förflutnas skandaler, och dö de kunde gifva ministören ny kraft. Personförändringar uti en administration, som oaflätligt bekämpar valen och hvars politik betraktas med misatroende af landet, komma pu allt för sent att kunna rädda dess heder och tillvarv. Detta är sista resursen för ett helt och hållet demoraliseradt parti och för en ministår i själtkget, Dessa modifikationet kunna icke förhindra skeppsbrottet och de skola endast påskynda upplösningen. Från Berlin meddelas, att erkebiskop Lodochowski vägrat inställa sig inför kretsdomstolen i Posen, dit han blifvit instämd med anledning af tillsättandet af en prester: lig befattning, som han företagit sig i strid mot lagens föreskrift. I den skrifvelse han insändt, yrkar han fortfarande på, att en sådan handling som tillsättandet af en prest är af uteslutande kyrklig natur, och att hvarje biskop är dertill ej blott berättigad utan äfven förpligtad. Biskopen förklarar vidare, att han ej erkänner någon annan auktoritet än den apostoliska stolen, och att med anledning deraf hans samvete ej tiillätit honom att inställa sig inför en verlds lig domstol. Hvad vidare de lagar angär, som behandla dylika frågor, så erinrar han, att han redan förut fäst uppmärksamheten på deras oförenlighet med katolska kyrkans dogmer, och slutar med den förklaringen, att han ej kan efterkomma dessa påbud utan att bryta sina presterliga löften. — Enligt telegram till Neue fr. Presse den 8, skulle regeringen ofördröjligen vidtaga tvångsåtgärder emot biskopen, och dess utom förklarar densamma tvenne prestwnän, som olagligt blifvit tillsatta, oberättigade att utöfva sitt embete. — Under tiden hafva biskoparne anordnat storartade bönefester för att dervid ega tillfälle att bringa den påfliga allokutionen af den 25 Juli till allmänhetens kännedom. Biskop Krementz t. ex. har påbjudit en tretton timmars bönefest, och andra biskopar hafva aflätit likartade påbud. Den ryska expeditionen till Mellanasien har i dessa aflägsna trakter åstadkommit en rörelse, bvars resultat ännu icke kan beräknas. Å ena sidan har Rysslands anseende betydligt ökats i Turkestan och på gränsen mot Kina. Khanen af Kaschgar, som tycktes vilja kasta sig i Englands armar, begär nu, genom en särskild beskickning till Petersburg, Rysslands mäktiga skydd mot ett anfall af Kina, som gör anspråk på suveränitet öfver detta område, som blifvit frånryckt dess välde genom en revolntion. Afghanisterne känna sig deremot mycket oroliga öfver de ryska vapnevs framgångar; emir Schir Ali, vän till evgelsmännen, af hvilka han erhåller subsidier, fruktar ett ryskt anfall mot Herut, som är värnlöst prisgifvet åt sina mäktiga grannar, och en ny resning till förmän för Abd-ul Rahman, som öppet proklamerar sina rättigheter på Afgbanistans tron. Staterna vid öfre Oxus, som engelsmännen genom sin gränslinie inordna under Afghanistan, som står under deras protektorat, äro icke angelägna om att dela sina södra grannars öde. Badakschun är isynnerhet rof för en liflig rörelse. Persien ä sin sida börjar värna sig mot en afghanistisk invasion i persiska provinsen Seistan och har skickat trupper till nämnde provins.