Aftonbladet – 13 augusti 1873, sida 2

TMA GUVICR SM AVIVUV SUR HAL URUTDASLUTE jande af folkhögskolor har ej af K. M:t blifvit begärdt, utan anvisades, första gången 1872, af riksdagen på grund af enskilda motioner i ämnet. Beloppet beviljades till understöd åt sådana i verksamhet varande folkhögskolor i riket, som visat sig gagneliga och af K. M:t pröfvas vara i behof af dylikt understöd, under vilkor att landsting, kommuner eller enskilde hvar för sig eller. zemensamt bidraga med ett belopp, sam: manlagdt motsvarande minst dubbla sum-l. man af statsbidraget, hvilket sist nämnda dock ej må öfverstiga 2000 rår årligen tilll: hvarje skola, samt att berättelse öfver skoians verksamhet årligen af dess styrelse så l. väl till K. M:t som till vederbörande lands: ting ingifves. Innevarande års riksdag har, pä det K. M:t icke må sakna medel, att på uppgifvet sätt understödja i fråga varande bildningsanstalter, funnit sig böra förändra den beviljade summan till förslagsanslag, fortfarande uppfördt å extra stat,l att på förut stadyade vilkor användas. Dessa vilkor innefatta, som hvar och en ser, ingenting som kan tydas, derhän, att riksdagen skulle önskat eller tänkt sig införandet af en statsinspektion öfver folkhög-. skolorna, ehuru de förutsätta, att en skola,. för att få statsunderstöd, skall hafva visat sig gagnelig — till utrönande hvaraf en ny grupp af tjenstemän ej lär vara behöflig — och ehuru de öfverlemna åt K. M:t att pröfva behofvet. Huru föga behörig en till förmön för K. M:!s myndighet extensiv tolkning sfl dessa vilkor vore, inses lätt, om man tager i betraktande förloppet, när de ifrågavarande medlen beviljades. Mot den här ofvan anförda formulering, som omfattades af första kammaren och vid gemensam omröstning blef riksdagens beslut, stod ett annat förslag till beslut, gilladt af andra kammaren, hvilket anvisar medlen till understöd förl skolor, som af vederbörande landsting ochl dess för sådant ändamål utsedde deputerade eller inspektör förordas såsom gagneliga och förtjenta af statsbidrag o. 8. v. Här var sålunda dels tydligen angifvet, hvem som egde vitsorda gagneligheten, dels icke åt K. M:t uppdragen någon pröfning af behofvet. Att, derest detta förslag blifvit riksdagens beslut, deri ej skulle legat nägon anledning för K. M:t att vägra använda det af riksdagen beviljade anslaget, torde få slutas af ecklesiastikministerns yttrande i andra kammaren, att den delen af frågan — K. M:ts pröfningsrätt — må anses obetydlig. Sålanda ega säkerligen förfäktarne af den tappande meningen de fullaste skäl att förvänta, att i den segrande meningens vilkor åtminstone ej inlägges något mer, än deras ordalag uttryckligen sjelfva angifva. Men folkhögskolornas underkastelse under en stateinspektion, förordnad af K. M:t eller måhända af chefen för ecklesiastikdepartementet, och de eljest af understöd förtjenta skolors utestängande derifrän, hvilka ej ville underkasta sig ett sådant additionelt vilkor för åtnjutande af riksdagens välvilja, skulle utgöra ett kringgående af riksdagens beslut. Visserligen yttrade hr ecklesiastikministern, då anslagsfrågan debatterades i andra kammaren den 24 April 1872, att staten, derest han lemnar bidrag till en folkhögskola, har ej blott rätt, utan äfven pligt att tillse, att dessa medel icke ändamålsltöst förspillas. Men denna tillsyn eller kontroll, skyndade han att tillägga, synes mig dock kunna inskränkas dertill, att en person, som eger K. M:ts samt landstingets eller ortens förtroende, afgifver yttrande öfver skolans verksamhet. Framgår af detta yttrande, att skolan verkar för sitt ändamål i öfverensstämmelse med statenz, då bör statsunderstöd gifvas. Och i fortsättningen af sitt anförande förordar hr statsrådet, just med Åberopande af förenämnda så lätta och för folkhögskolans fria arbete litet besvärande kontroll, den af de skiljaktiga meningarne rörande beslutets formulering, som icke ville undandraga K. M:t pröfningsrätten. Ett förordnande af inspektörer för folkhögskolorna på samma eller ungefär samma . sätt, som vid tillsättningen af folkskoleinspektörer begagnas, anse vi följaktligen föga sannolikt, att man kan hafva att förvänta; i förbigående må tilläggas, att för en sädan institution regeringen näppeligen har några penningmedel att tillgå, äfven som att uppdragets öfverlemnande åt de allmänna folk skole-inspektörerne så mycket mindre kan komma i fråga, som hr ecklesiastikministern förklarat sig anse denna folkekoleinspektion i sitt n. v. skick tarfva en grundlig reform, för att ej sjunka ned till en lägre stånd punkt, än den förut innehaft. Deremot torde det måhända kunna antagas, att vederbörande varit betänkta på att, på sätt hr ecklesiastikministern i ofvan anförda yttrande antydde, genom landstingens medverkan bereda K. M:t den i riksdagens beslut omta lade visshet, att en skola, som begär understöd, verkat gagneligt och behöfver så eller så stort statsbidrag. Till detta antagande är man dess mer berättigad, som chefen för ecklesiastikdepartementet med det uttryckligaste bifall omfattat det bekanta yrkandet om rättighet för landstingen, att afgifva förslag till inspektörer för de allmänna folkskolorna — ett yrkande, hvartill han för några månader sedan bemödade sig, ehuru förgäfves, att vinna Första kammarens sam: tycke. På sådant sätt skulle ändamålet vinnas, utan att till riksdagens beslut fogades något godtyckligt tillägg, och utan att något inträng skedde på den förmån, riksdagen tillförsäkrat folkhögskolorna. Deremot skulle vi ej kunna annat än beklaga införandet af en formlig statsinspektion, sådan som man, enligt hvad vi erfarit, ej utan förundran trott sig fiona antydd i ofvan berörda notis, Vi begagna deita tillfälle att nämna ett par ord om den utveckling, folkhögskole idn redan rönt i vårt land under den korta tid af sex till sju år, som förflutit, sedan den först bragtes å bane. År 1868 öppna: des de tre första folkhögskolorna: Bara härads folkhögskola å Hvilan i Malmöhus län, den i Herrestad (nu flyttad till Lunnevad) i Östergötlands, samt den i Önnestad i Kri stianstads län. Derefter följde 1869 Blekinga läns folkhögskola i Mörrum. Följande år upprättades Ramlösa folkhögskola i Malmöhus län, 1872 Oppunda och WVillåttinge härads folkhögskola vid Bie i SöderI manlands län, samt 1373 den sjunde i ordningen, Hallands folkhögskola. Den 1 No vember detta är träder i verksamhet Örebro FTäng foalkhöärakala å YVrana ach ntsjioter ov.