Aftonbladet – 12 augusti 1873, sida 3

Ja, just så! svarade Thurnall; hvac ha ni att tacka för er comfort, er rikedon på födoämnen, ja, ända till er uppfostrar för folket, om inte just att befolkvingen ä1 så gles, och att obegränsade landsträckoi erbjuda sig för emigrationen. Hvad för tjenst ha ni af att inte behöfva fatiiglagar då ni skicka edra barn, så fort de uppväxa att rödja mera mark i Western? Hvad förtjenst, ha edra landtmän deraf, att de hinna läsa flera böcker än våra daglönare, då de -på fyra timmar förtjena mera än våra på tolf? Och hvad moralisk öfverlägsenhet angår, kan jag inte tro derpå, så länge jag ser att norra staterna så blindt älska sin dollar att de lemna sitts lands heder till spillo åt några få, södsrns slafegare. Mo ralisk öfverlägsenhet! Vi, här i England anse att en bra karl kan reda sig godt mo: tre skälmar. Om samma lag häller stånd inom Förenta Staterna, så lemnar jag åt e1 sjelf att afgöra, hvilka som äro de hederli zaste: nordstatsmän eller sydstatsmän.. Hvarefter en häftig ordvexling egde rum och de båda herrarna i ovänskap skildes från hvarandra...... Nu, och då han dertill lade Maries ännu bittrare ord, upprördes Stangraves hjerta af dessa minnen. Voro dessa beskyllvingal sanna? Nej; icke fullkomligt; ty hos det amerikanska folket fanns en högsinthet, som en dag skulle förmå det att resa sig som ik man och rena sig från ett dylikt, bittert Dn. Han steg häftigt upp: Hafva vi hittills verkat något? Har jag jort något gagn? Nej; vi hafva krupit för en orättfärdiges fötter, äfven då när vi skrutit med vår öfverlägsenhet framför honom. För vär egen sjelfviska fördel ha vi bjelpt honom att smida pya fjettrar åt hans