— Högtidlis likbegsängeise. I går ef termiddag invigdes till sin sista hvila stoftet efter kaptenen vid Andr alifgardet, majoren P. A. F. Wahlfelt, hvilken afied den 16 sistlidne Juli i Wiesbaden, och, enligt hans egen önskan, hitförts för att få hvila i den kära fädernejorder. Jordfästningen, som sede rum i S:t Johannis kyrka, förrättades af regementspastor S. H. Almqvist, hvilken I ett gripande tal skildrade den aflidnes förtjonster såzom menniska, menniskovän, medborgare, kamrat och krigare. Före jordfästningen afejöngs at amatörer och skolungdom psalmen n:r 452, och efter densamma en för uilfället författad byms; och uppstämdes slutligen psalmen p:r 491 v. 4. Den högtidliga akten bivistades af regementets se kundehbet, officerare och underofficerare, gymnastieka centralinsti:utets direktion och lärare, medlemmar af krigsskolans befälsoch ärarestater m, fl. Ehuru enligt den afiidnes önskan ingen paradering var anbefald, hade manskapet vid hans kompani mangrant in: funnit sig, och tårarna i mångens ögon gåfvo ett ojäfaktigt vitnesbörd om den tillgifvenhet, han lörvärfvat inom det kompani, hvars chef han i aderton är varit och mot hvilket han städse visat en faderlig omvårdnad i ordets vackraste bemärkelse. Efter jordfästningen utbars kistan af korporaler och nedsattes i Johannis kyrkogård uti samma graf, der den aflidnes moder förut hvile): och blef grafven igenskottad af det närvarande kompanimanskapet samt kamrater och vänner till den hädangånpgne. Född 1817, blef Wahlfelt efter afslutade studier vid krigsakademien 1837 utnämnd till officer vid konungens Andra lifgarde, Kort efter sitt inträde vid regementet, der han grad efier grad befordrades, anställdes han såsom. lärare i gymnastik och vapenföring vid krigsakademien och gymnastiska central institutet. I dessa båda befattningar utvecklade han en särdeles gaxnande verksamhet, hvarjemte han från trycket utgifvit flere värderika afhandlingar i militära och gymnastiska ämnen, sålunda både teoretiskt och praktiskt verkande för gymnastikens och vapenföringskonastens utbredande. Under många år företog han årliga resor till ut landet för att follkomna sig i sitt yrke och göra svenska namnet kändt. Han har äfven inlagt förijenst genom uppfinningen af föktvapen, som blifvit antagna icke blott inom riket, utan äfven i flere främmande länder. (Pp. B)