Aftonbladet – 11 augusti 1873, sida 3

jag fått dig att görja för. Och ändå kan du vilja lemna mig, fö. att gå till Krim? Valencia! Då Gud har gifvit oss åt hvar andra — skulle det då vara ett rätt tack offer, om vi fegt sveko vår pligt att gör: Hans verk ? Frank sade detta mera strängt än han hade ämnat, för att inprägla lydnad, snarare ho: honom sjelf, än hos henne, Han kände nemwligen sitt mod, sin föresats nära at svigta, då han höll denna sköna varelse : sina armar. s Hon ryste till, men teg. Förlät mig! utbrast han; jag talad sträft, Valencia. Nej! svarade hon och såg på honor med ett ljust leende; banna mig! Val sträng emot mivg! Det käns så Jljuft at rättas af dig! Medan Valencia sade detta kände hon att stränga ord från Franks mur voro för henne oändligt kärare än de vac kraste loford frän hvilken aanas som helst Huru många yttranden af Lucia, hvilka förut väckt hennes förvåning, ja, nästan missnöje, förstoi hon inte nu! Stackars Lucia! Det hade väl äfven varit en tid, då hon slöt sig till Elsley, som Valencia nu till Frack. Huru förfärligt att då få sins ögon öppnade som nu Lucia! Att stötas bort från det bröst, der hon iängtade att fl hvila sitt hufvud. Något dylikt skulle al drig kunna hända Valencia. Hennes Frank skulle alltid förblifva trofast, or äfven hela verlden vore falsk. — Men nu fick hon ej I .ogre dröja; hon måste återvända upp till Lucia; det var sjelfviskt att icke göra så. Du ämna: då uppsöka Scotbush?Nu genast. Jag skall tillsäga om eti åkdop, om du blott vill äta litet. Dumåste verkligen gvra det.s