Aftonbladet – 9 augusti 1873, sida 3

hand. Valencia läste det och skyndade derefter tillbaka, upp till Lucias rum. Godt att hon inte såg att jag skall fara! Härigenom är alltid en plåga oss besparad! sade Campbell till sig sjelf. Då Valencia kom fram till Lucias ram, höll den sistnämnda dörren på glänt och tittade ut med bleka kinder och forskande, hungriga blickar. Något bref? Tala, annars blir jag vansinnig. Jag vill höra allt! Lefver han? Jal, Lucia vaeklade och måste städja sig emot dörrposten. sHvar är han? Hvarför kommer han inte tillbaka till mig?s frågade hon med en förvirrad och undrande min. Det var bäst att säga sanningen med ens, för att sedan kunna fatta något beslut. Han har rest till London, Lucia. Der skall han med mera lugn kunna tänka på hvad han gjort och känna änger deröfver. Sedan blir nog allt åter bra. Men Lucia hörde icke slutmeningen af hvad hennes syster sade. Sakta för sig sjelf upprepande: Till London! Till London!s skyndade hon inåt rummet. Ciara! Clara! ha barnen .fått sin frukost ? Ja, nådig fru, svarade Clara, i det hon kom fram i dörren till det inre rummet. Hjelp mig då fort att packa in, Min man har rest till London i affärer och vi skola följa efter så fort som möjligt. Hon började med feberaktig brådska plocka tillsammans saker för inpackningen. Älskade Lucia, du är inte nu stark nog pr att fara. Jag skall dö, om jag stannar här; jag 1 dö, om jag dröjer sysslolös! Jag! te finna reda på bonom! hviskade hon,