MM MM MM MV OA OOO—O— — —O— O Ändtligen steg han ur, stirrade omkring sig, vaknade genom en egen, stark ansträngning och skyndade bort utan att sjelf rätt veta hvart han skulle gå. Han vandrade: hit och dit tills det blef mörkt, satte sig då ned på en trappa och somnade samt visste icke sjelf, då ban först vaknade, hvar han befann sig. Småningom lade sig dock åen gamla fasan ånyo blytang öfver hans själ och med den kom äfven begäret efter opium för att glömma. ,Elsley såg sig omkring. Visst var han vid Golden Square? En id föll honom i hastighet in: hån gick in på ett apotek, köpte en ny betydlig qvantitet af sitt ljufva gift, tog blott så mycket deraf som fordra des för att gilla hungern och begaf sig med brådskande, osäkra steg åt det håll, der Drury Lane är beläget. ÅTTONDE KAPITLET. Kärlek utan dåraktigt svärmeri. Följande morgon efter den så olyckligt slutade lustfärden var det endast Claude och Campbell, som infunno sig vid frukosten. Frank kom in, men Valencia var ännu icke nedkommen; . alltför hänförd af gin känsla för att kunna äta, beslöt han sig för att taga en promenad, tills hon blef synlig. Ej heller kom lord Scotbush. Hvar var dä han? Fullkomligt okunnig orm hvad som händt, hade loråen redan klockan fyra begifvit sig på väg, för att meta lax i Traeth Mawr, till hälften, gom han sjelf erkände, för att samla sina tankar innan sitt samtal med Frank Headley, hvilket samtal ingaf honom en dödlig oro. Möollot och Campbell satte sig således ned