gått, ropade hr Chemnitz på hr Aggersborg, som jemte komitn under hela tiden förblifvit lugnt stående på balkongen. Då Aggersborg icke hörde detta, skickades en gendarm upp för att hemta honom. Jag hörde nu tydligt, att polismästaren ropade: Vill ni icke komma ned till mig strax! Jag skall icke komma till er; ni skall infinna er härnere; ty jag representerar myndigheten här., allt i den tanke, att Aggereborg icke ville lyda. Då denne kommit ned, tillkännagaf Chemnitz för honom, att han funnit sig nödsakad att använda sin myndighet, emedan det blifvit uppenbart, hvad man redan länge anat, att det hela endast var en dansk demonstration, och man icke hade rättighet att tala om någon återförening med Danmark eller tala om danske bröder. Wir sind Preussen und leben hier in Preussen. — Han gjorde slutligen komiten personligen ansvarig för att alla utställningslokaler blefvo utrymda. Emellertid hade de flesta menniskor kommit ut på gatan, och nu först kände sig hrr genuarmer starka nog till att knuffa och stöta dem som voro längst bort stäende. Polismästaren lät derefter utrymma hela Harmonien, icke endast de lokaler, i hvilka det varit utställning, utan äfven de andra, privata gästrummen, hvilket naturligtvis var olagligt, då ban derigenom gjorde ingrepp i värdens förvärt. Han satte slutligen kronan på verket genom att förbjuda komi:6n att hälla auktion på de icke sålda sakerna, mot hvilket förbud komitn inlade protest och förbehöll sig vidare åtgärder. ) Herr Chemvitz är en brorson till förfauvaren af Schleswig-Holstein meerumschlungen och en inbiten schleswig holsteinare, och han visade sig vid detta tillö älle som en äkta ouppfostrad burscb. I alla händelser har han gjort den sak, han tjenar, en mycket dälig tjenst; ty han har endsst kunnat iagifva invånarne här ett ännu större hat till den preussiska regeringen. Hvarje man, som varit tillstädes här i dag, har gått bort med en känsla, som är en blandning ef bat och förakt. Men andra sidan äro nordslesvigarpe nu så vane vid en dä!ig behand ling från embetsmännens sida. att de i at ton skämta öfver, att polismästaren förlu pit sig så som han gjort. Hvad hr Åggersberg sade i dag, det har Dannevirke många gånger sagt på ett vida skarpare sätt, och dä hr Kryger senast höll möte med sina valmän, framhöll han just, att nordslesvigarne skulle stå på sig, emedan de hade rättighet till återförening med sina bröder.