Aftonbladet – 6 augusti 1873, sida 3

ejer TT MMMM så kan hin onmde sjelf inte göra oss något förfång. Emellertid så — skam ta den, som skäms för att läsa sina böner, som, Arnold plägade säga, Under allt detta prat hade de båda raska ynglingaraa lyst med sin lykta ned i varje remna och häl samt rekognoscerat bakom alla klippor i närheten, tills långt efter tu på morgonen, Nå, här ba vi nu ändtligen högsta toppen och — kom och bjelp mig ett tag, min bror; na sitter jag åter fast!s Jag kommer! Hvad är det för mjukt som min fot stöter emot? Hollah! Här ha vi honom ! Wynad böjde sig ned öfver en remna och drog vid rockkragen fram den sanslösa Elsley. Blöt som en svamp! Väl att han inte inte är af socker. Han är död z Nej, vars! Jag känner hjertat slå. Ännu. finns det lit i den kroppen. I skydd under en utskjutande klippa bsrjade de båda unge männen frottera honom; de insvepte honom i sina plaider öch uällde i honom något Whisky. Det dröjde en god stund innan Vavasour åter kom till sans, Det första bruk, han gjorde deraf, var att befalla sina räddare lemna honom i fred — först med retlig röst och, då han fann hvilka de voro, med vildt trots, Gån er väg, räger jag! Kan jag ej ih vara ensam, om det mest behagar mig? Hvad ha ni för rättighet att på detta vig uppspåra mig? aMin bästa sir, vi ha lika mycken rättighet som någon annan att gå här nppe; om vi då fiana en menuiska, döende af köld och trötthet — (Forts.)